Och här kommer en vlog.
måndag 29 mars 2010
Poesi
It's an impossible mess you left me to clear out on my own
It seems to have escaped your mind that it takes two to tango
For every day that walks past I can't help but remember
A time when every second seemed to last forever
Cause from the first day I saw you I knew right away
It would be hard to get to you and harder to get away
Still, something inside me told me to make a move
And look where I am now, I can't forget about you
Every time I saw you my world seemed to stop
Everyone else disappeared and you were on top
Nothing seemed to matter but an answer from you
A simple "hello" could start something new
A hope grew inside me of what we could be
I tried to get your attention, I wanted you to see
Just what I felt like, and know it was true
But it all went wrong when I thought that you knew
Now the last time I spoke to you in real life,
You drove me home and we said goodbye
I just didn't realize that it was for good
Maybe we'll never talk again, though we both know we should
I know that you're going, I know I will too
But you should know I can't forget you
The funny part is I knew from the first day
It would be hard to get to you, but harder to get away
It seems to have escaped your mind that it takes two to tango
For every day that walks past I can't help but remember
A time when every second seemed to last forever
Cause from the first day I saw you I knew right away
It would be hard to get to you and harder to get away
Still, something inside me told me to make a move
And look where I am now, I can't forget about you
Every time I saw you my world seemed to stop
Everyone else disappeared and you were on top
Nothing seemed to matter but an answer from you
A simple "hello" could start something new
A hope grew inside me of what we could be
I tried to get your attention, I wanted you to see
Just what I felt like, and know it was true
But it all went wrong when I thought that you knew
Now the last time I spoke to you in real life,
You drove me home and we said goodbye
I just didn't realize that it was for good
Maybe we'll never talk again, though we both know we should
I know that you're going, I know I will too
But you should know I can't forget you
The funny part is I knew from the first day
It would be hard to get to you, but harder to get away
söndag 28 mars 2010
Läs om min olycka
Ännu en fredagskväll som inte blev som jag hade tänkt mig... men det är inte det jag ska skriva om. Jag ska skriva om hur den inte alls blev som jag hade tänkt mig efter att allt ändå gått åt skogen.
Klockan var ungefär halv 10. Jag var riktigt besviken. Igen. Jag var trött och less och förbannad och ringde mamma som var ute på landet. Vi pratade och hon sa att att jag skulle sätta mig i bilen och köra upp till landet så kunde vi ha myskväll. Det gjorde jag. Jag slängde ner pyjamas och en film i en påse, slängde in den i baksätet och satte mig i bilen, men "INGET OLJETRYCK, STANNA OMGÅENDE"-lampan lyste och jag var tvungen att fylla på motorolja. När jag hade gjort det sa jag hejdå till pappa och stack iväg. Jag kom bara till Vallentuna så började lampan lysa igen. Svängde in på en mack och köpte motorolja för 135 spänn, fyllde på hela och kollade oljestickan. Jo, det skulle finnas olja i burken nu. Körde vidare, men kom inte särskilt långt förrän den ilskna röda lampan lös igen. Jag stannade i Karby, mitt i natten, och ringde mamma. "Hej, jag är i typ Karby nu, men oljelampan lyser fortfarande!" "Jaha, men lyser den hela tiden då eller..." "Nä, asså, den blinkar jättemycket och typ hackar fram och tillbaka, ska jag fortsätta köra?... Hallå?" Mobilen hade dött. Och Karby var lika dött som min mobil - inte en människa någonstans! Jag var fast mitt ute i ingenstans med både en bil och en mobil som inte fungerade. Vad gör man i såna här situationer? Som tur var, efter 10 minuters väntan, såg jag en bil köra förbi vid ICA och jag sprang som en galning fram mot den med gråten i halsen och han stannade! Han såg att jag var ledsen och jag fick fram att jag ville låna hans mobil och det fick jag också. Jag ringde mamma och sa att jag var fast vid ICA i Karby och att jag inte visste vad jag skulle göra. Hon sa att hon skulle ringa pappa så fick han hämta mig. Jag ville inte bli hämtad, jag ville ut till landet. Jag satte mig vid bilen och väntade på att pappa skulle komma. Då kommer två killar ~20 år fram till mig. Den ena började prata med mig.
- Hej, hur är det?
- Mm, sådär...
- Är du packad?
- Näe, inte det minsta.
- Är du ledsen? (DUH!)
- Aa...
- Men vad är det dårå?
- Mobilen har dött, bilen vill inte fungera och en hel hög andra saker har gått fel ikväll...
- Usch då, det låter inte kul... och du tycker säkert att du är mitt ute på landet nu eller hur haha?
- Haha, jaa, ungefär...
- Haha ... men jag jobbar på Mekonomen, jag kanske kan hjälpa dig!
Han satte sig i bilen och kollade. Såklart lyste inte lampan då.
- Det verkar inte vara nåt allvarligt fel på den.
- Ja, men sen när jag åker så början lampan lysa...
- Vart ska du nånstans då?
- Till landet, Norrtälje.
- Åh fan... vart bor du då?
- ... Sollentuna.
- ... Vart ligger det?
- Utanför Stockholm?
- Hahahaha! Du tror verkligen att du är rätt ute i skogen nu hahaha?
- Men... ja? Eller vad haha?
- Jadu, 20 minute med buss härifrån så är man inne i stan haha!
- Jaha... haha, okej. *känner mig lite blåst*
De fortsatte prata med mig om allt möjligt och höll mig sällskap. En bil körde in på parkeringen och de två killarna gick dit. Sen gick en kille från klungan av människor fram till mig och typ raggade haha.
- Tja, vad har hänt?
- Jadu, bilen funkar inte.
- Nähä... synd! Var har hänt då?
- Den säger att den inte har nån motorlja, fast jag precis fyllt på en hel liter och jag vill inte att motorn ska skära mitt ute på motorvägen så jag blir ståendes där utan mobil eller nånting.
- Oj då... hur vet du att motorn kommer skära?
- Det hörs...
- Aha... du verkar kunna mycket om motorer, coolt!
- Eehm, jah... (för jag kan ju så mycket om motorer egentligen...)
Sen kom killen som hjälpte mig med bilen fram också och de båda upptäckte att jag hade en Marabou Apelsinkrokant i baksätet.
- Åh, shit! Värsta feta chokladkakan du har i baksätet! Får man smaka?
- Haha, ja kan ni väl få... men säg inget till de andra, de kanske bli avis då haha.
- Jaadå haha!
De fick lite choklad och sen var de tvungna att sticka till bussen... och fem minuter efter att de hade stuckit kom pappa. Vi tänkte först byta bil eftersom det var längre ut till landet än hem... men pappa kom på att Astron hade dåligt batteri, så det skulle säkert gå lika bra att köra Volvon i alla fall. Pappa fyllde på lite motorolja till och sa att jag borde ignorera lampan och bara köra. Jag fick hans mobil med mig så jag kunde ringa mamma ifall bilen skulle stanna. Jag körde iväg och hann inte mer än några kilometer på E18 innan lampan började blinka och ha sig. Det var bäckmörkt ute och jag var helt själv på vägen och lyssnade på Owl City - Ocean eyes. När vägen lutade lite uppåt hackade bilen till och gick från 100km/h till ca 70km/h. Jag försökte gasa, men det tog inte. När jag kom upp på kullen och skulle åka neråt kom jag upp i 100km/h igen. Så höll den på hela vägen ut till landet. Jag klarade mig dit i alla fall. Jag var så rädd att bilen skulle stänga av mitt på E18 eller att jag inte skulle hitta eller känna igen mig för att det var så mörkt... men mest av allt var jag rädd för att det skulle komma en älg gåendes rakt över vägen. Det enda jag såg var en räv vid vägkanten och ett par rådjur som hann skutta över innan jag kom farandes. Men andan i halsen hade jag hela vägen ut och när jag till slut kom in i värmen stapplade jag bara i säng hos mamma och hon kramade om mig tills jag somnade.
En mycket händelserik fredag. Ja, vad säger man...
Just my luck.
fredag 26 mars 2010
torsdag 25 mars 2010
Det här med rubriker...
Jag ogillar att rubriken är klickbar... det är egentligen den enda anledningen till att jag inte skriver rubriker på mina inlägg här på blogspot. Är det jobbigt? Är det så viktigt med rubriker? Jag läser dem ytterst sällan, man fattar ju ändå vad inläggen handlar om när man läser dem. Eller liksom... ja...
Förresten, tänkte bara tillägga att Owl City - Rugs from me to you är fantastisk!
onsdag 24 mars 2010
tisdag 23 mars 2010

(En söt burk nudlar som vi köpte i Norge)
Såhär glad är jag nu. Eller kanske till och med ännu gladare! Dansen gick jättebra och jag var bäst, som vanligt. Fast det var en tjej som var lite avis och som kom av sig hela tiden... så hon dansade framför mig. Hela klassen! Suck, hur orkar man vara en sån människa?
På väg hem, som sagt, och när jag har kommit hem ska jag sätta mig i soffan och kolla på Dating in the dark, Desperate housewives och Cougar town som jag har spelat in. :) Mys!

I'm so damn hip hop!
Jag är försenad till dansen. Jag skulle ha hunnit med tåget om inte alla JÄVLA PUCKON visste vett&etikett inom parkering av sina JÄVLA BILJÄVLAR! Det var minst en meter mellan varenda bil och precis lite för lite utrymme för att det skulle få plats en bil emellan.
Fy fan vad jag hatar efterblivna missfoster som inte kan parkera!
Kan bara hoppas att detta inte ockuperar min hjärna alltför länge, så jag kan fokusera på dansen - anledningen till att jag faktiskt satte mig i bilen och körde iväg från början. Börjar om 10min och jag har bara kommit till Solna...
måndag 22 mars 2010
Jobbet gick bra idag. Det vara bara tre och en halv timme så det var väl lite väntat, men ändå. Sen åkte jag till mammas jobb och hämtade upp belastningsregistret och postade det. Stannade till vid Sollentuna Centrum och köpte lite ordning-och-reda-grejer på Akademibokhandeln. Träffade Anniepanni i kassan och hon "övertygade" mig att köpa New Moon på DVD! :)
Malin, lust att se den med mig??
Det luktar sjukt gott från köket just nu, pappa står och lagar spaghetti och köttfärssås. Mumma!
Måste nog gå och se till att han har tillräckligt med krossade tomater i.
BAI
________________________________________________________________________
Just det, imorse fick jag värsta infallet och beställde Owl City - Ocean Eyes DELUXE EDITION på CDON.com. Den kommer hit inom tre dagar, iiihihi! Can't wait!
Sådär ska det se ut! Strålande sol och klarblå himmel, det enda som saknar är plusgrader och att snön smälter bort så är idyllen komplett!
_____________________________________________________________________
Jag har tänkt lite. Jag har verkligen inte en aning om vad jag vill bli i framtiden. Mitt liv är så ovisst. Det enda som jag kan tänka mig att hålla på med just nu är musiken. Att stå på scen är världens bästa känsla, att sjunga inför publik, att känna värmen från strålkastarna att bara köra igång och ge allt... det är det jag älskar. Men den branschen är smal. Vem har sagt att just jag ska lyckas? Och för att komma någonvart i början måste man ha pengar - jag antar att det är det jag försöker spara ihop till nu. Pengar att betala studiotid för, pengar att lägga på bättre inspelningsutrustning, en stålsträngad gitarr också kanske... Saken är den att den enda branschen jag vill göra karriär inom råkar vara den kanske svåraste branschen att göra karriär inom. Borde jag satsa på något annat? Eller ska jag följa mina drömmar och försöka? Vem vet hur lång tid det kommer ta innan jag kommer någonstans... Vem vet om jag tar mig någonstans alls...
Jag är splittrad. Jag vill inte plugga i femtusen år för att bli lärare, läkare, jurist eller psykolog. Jag vill bara hålla på med det jag älskar. Jag bryr mig inte om jag när jag flyttar ut blir tvungen att bo i en liten etta någonstans, så länge jag har utrymme för att hålla på med min musik.
söndag 21 mars 2010

Har nu beställt ännu fler saker från H&M... det är så enkelt att bara beställa hem via hemsidan.
LIVSFARLIGT!
USCH vad sur jag blev imorse när det snöade! Jag hade sett fram emot våren som så sakta närmade sig - igår kom ju genombrottet med torra asfaltsvägar, riktiga plusgrader, blå himmel och strålande sol. Men där ser man hur länge den lyckan varade. Nu sover stan under ett vitt snötäcke än en gång.
Jag ska gå och lägga mig nu och läsa nyinköpta Cosmo. Imorgon jobbar jag 12:30-16:00. Jag kommer på mig själv med att åka hem efter jobbdagarna med en obeskrivligt positiv känsla i hela kroppen. Fantastiskt.
God natt!
____________________________________________________________________
Just det! Bjuder på en riktigt smaskig bild också! Det här måste nog vara den mest smickrande bilden på mig hittills! Eller?
Slickar rent fingrarna från chipsrester...

Hej svej, just nu kollar jag på Gossip Girl så det blir ett kort inlägg.
Igår var det tjejmiddag och filmkväll hos Fia och allt var supermysigt och maten jättegod! Vi såg Marley och jag efter middagen och slutet blev lite för känsligt för mig så jag var tvungen att gå därifrån. Cooler befinner sig nästan exakt i det skicket som Marley var innan han dog i filmen. Hm. Gick till Helenelund station och tog tåget med Annie och Nea vid halv 1 och gick hem från Norrviken.
Nu börjar GG igen, BAI!
lördag 20 mars 2010
Bara en enkel liten uppdatering...
Jag har jobbat hela veckan (förutom måndag) och jag jobbar tre dagar nästa vecka, som jag vet om just nu i alla fall - det kanske blir mer. :) Nu har jag precis kommit hem från landet med mamma och jag ska göra mig i ordning för att sticka iväg till Fia på tjejmiddag och filmkväll eftersom hon snart fyller 20! Better hurry up, chop chop...
Hörs senare, BAI!
torsdag 18 mars 2010
Jag förstår verkligen inte...
Det lider en brist på respekt i hushållet jag lever i. Brist på respekt för andras åsikter, till exempel. Brist på respekt för andras känslor.
Jag lever med att jag inte kan diskutera min stora passion i livet med någon hemma, men det kan ju inte betyda att det är helt okej för de andra tre att hitta en gemensam nämnare som jag inte vet ett skvatt om och sedan sitta och göra det till middagsbordets stora diskussionsämne. Att ingen här förstår musik... att jag kan sitta och hålla en monolog om frustrationen över ostämda gitarrer, diverse problem med att lägga stämmor, svåra omvändningar, parallellackord och annat är bara roligt ett tag. Och det slutade vara roligt för en sisådär sju år sen.
To be frank, jag känner mig utanför.
tisdag 16 mars 2010
Äej fy fan asså! Dagen har varit pretty much skit from beginning to end.
Det började med att min väckarklocka inte ville ringa för att den var inställd på fel datum (DUH!)... Sen slutade internet fungera så att jag inte kunde skicka mitt CV till jobbcoachen... och han svarade inte i mobilen när jag ringde. Sen ringde de från skolan och ville att jag ska jobba 12-16. "Visst!" sa jag. Packade om väskan, tofflor, pennor, varma sockor och halsduk. När klockan var fem i tio stack jag hemifrån... och anlände i Spånga kvart över. Bara en kvart försenad.
Mötet gick bra, vi gick igenom en del och jag gjorde klart för honom att jag FAKTISKT inte visste vad jag ville bli i framtiden. "Ojojoj..." sa han. Sen fick jag massa papper innan jag fortsatte till Sollentuna för att reda ut saker med mamsen angående jobbcoachen och det onödiga faktum att jag älskar att stressa upp mig själv till bristningspunkt. Gick till AMS med viktiga papper och de hjälpte mig och förtydligade en del saker angående Försäkringskassan... som jag fortfarande inte fattar. Sen trodde jag att jag hade tappat min mobil och fick panik... men jag hade bara lämnat den i bilen.
Jag åkte till jobbet och jobbade och sen åkte jag hem. När jag kom till korsningen vid macken i Norrviken la bilen av. Mitt i korsningen. Bilar tutade och en 35-årig snubbe åkte om mig och blängde surt. En våg av ilska for genom mig och jag rejsade efter honom (åkte säkert 70 på 50-vägen... oops.) för jag skulle minsann visa honom! Fast han åkte rakt fram och jag svängde av åt vänster.
När jag kom hem och hade parkerat nere vid garaget skulle jag ta ur min nyinköpta CD Kings of Leon - Only by the night... men stereon ville inte spotta ut den! Det stod bara "CD error" och "No disc" när jag tryckte på eject. Jag började gråta hysteriskt och jag skrek och förbannade den jävla bilstereojäveln som inte ville ge mig min skiva tillbaka! Jag gick in, la mig på soffan och försökte lugna ner mig själv. Ringde mamma och skulle berätta den hemska nyheten och började gråta och hulka i telefonen. Mamma kom hem fem minuter senare och skyllde mina svallande känslor på att jag inte äter regelbundet, att jag inte har ett rimligt sömnschema och att jag inte rör på mig tillräckligt. Hon ändrade åsikt när jag började gråta igen lite senare efter att hon hade sagt "Åh, gud vad bra att du får jobba lite nu de här två veckorna!"... "PMS." fastställde vi sedan tillsammans i kör när mamma hade tröstat mig i ca tio minuter.
Klockan blev middagsdags och det blev min, just nu, absoluta favoriträtt - bulgursallad. Mmmm. Sen blev klockan sju och jag dansade i rummet alldeles för länge för att upptäcka att jag skulle missa tåget till dansen. Jag hoppar in i bilen och åker iväg. Jag skulle faktiskt ha hunnit(!)... om det inte hade varit för det faktum att det befann sig en 4x3m stor och 3dm djupt slaskvattenpöl mitt på Häggviks stations parkering. Jag fastnade såklart i den. Var tvungen att gå ut och putta bilen framåt så jag skulle få grepp med framhjulen. Sen gasade jag så det skvätte slaskvatten åt alla håll, men jag kom upp i alla fall. Parkerade, gick ut på perrongen och väntade på nästa tåg.
Dansen var i alla fall det bästa på hela dagen (förutom bulgursalladen... delad förstaplats!) och jag hade sånt flyt. Koordinationsförmågan satt där den skulle och muskelminnet likaså. Olyckligtvis hade jag lite ont i vänster knä och höger fot efter Trysil-veckan, men det jobbade jag mig runt. Vi hade vikarie och det framfördes en härligt feminin hip hop-dans i sann Hip Hop Feminine Vibe-anda. Jag skuttade nästan hemåt.
Nu ska jag äta mer bulgursallad, duscha av mig och sen gå och lägga mig så fort som möjligt.
Jag jobbar 8-14:30 imorgon. :)
Frida out.
Alltså, vem sätter sig seriöst och skriver såna här grejer till folk på internet???
Kommer ni ihåg killen som jag skrev om för några dagar sen, som hade kommenterat min video på YouTube? [LÄNK] Jag svarade typ "are you serious? you're so strange... do you actually believe you can get girls with that attitude? and you know what they say, guys with small penises have to compensate by talking big" ... och på detta svarade han:
"Strange is a good thing.. Considering whores like you only go for normal simple guys.. Do you think anyone would actually date your unstable ass? If they do.. You must have some good ass pussy.. If you think i'm small you have much to learn.. A picture tells everything.. Plus, Just because you all your "simple" babydick boyfriends are like that.. Doesn't mean a guy confident about his dick size can't be different.. Why not call girls like you bitches? Your nothing better then a cuss word.. Except maybe a fuck toy."
YouTube trolls kallas de.
Tack för mig!
måndag 15 mars 2010
Idag har jag praktiskt taget inte gjort ett düft, fast jag vet att jag har jättemycket att göra.
Jag skulle ha städat mitt rum, alla rena kläder ligger på golvet, jag har tusen kvitton överallt (fattar inte varför jag sparar dem egentligen?) och ja... det ser bara ut som skit helt enkelt. Sen ska jag ju på möte med jobbcoachen imorgon förmiddag och innan dess ska jag ha sökt fyra jobb inom "mina branscher" och funderat ut vad jag vill bli i framtiden. Jag har suttit och sett på teve ganska mycket idag, ca tre timmar skulle jag kunna säga och suttit framför datorn en och en halv timme totalt.
Men om man ser det från den positiva sidan så har jag faktiskt gått en halvtimmes promenad med Kimsan, tvättat henne och lekt med henne i ungefär 45min, fyllt i svar på anställningsintervjufrågorna som jag fick med mig i form av ett häfte efter mitt förra möte med jobbcoachen... och jag har läst igenom pappret om hur man "ska" skriva ett personligt brev.
Nu ska jag sätta mig och kolla på teve. Igen. Och antagligen käka lite B&J's Half Baked. :)
söndag 14 mars 2010
Jag vet inte hur ni var när ni var små, men jag är en sån där som har prövat alla möjliga olika aktiviteter. Det enda som riktigt fastnade var dans haha.
Simning - 2 år
Ridning - 3 år
Friidrott - 3 intensiva veckor någon sommar i mellanstadiet
Konståkning - 2 år
Fotboll - 1 sommar
Badminton - 1 år
Dans: Bugg - 1 år
Dans: Salsa - 1 år
Dans: Showdans - 2 år... typ? Kanske 3.
Dans: Streetfunk - 1 år
Dans: Ragga - 1 termin
Dans: Hip Hop Feminine Vibe - 3 år
Dans: Balett - barnbalett + 2 intensiva veckor en sommar
Pilatesyoga - 1 termin
Piano - 3 år
Elgitarr - 2 år
Musikklass - 9 år
lördag 13 mars 2010
Det var ju skönt att Anna Bergendahl vann Melodifestivalen, hon var superduktig och låten är jättebra, men jag hejade faktiskt på Salem Al Fakir som jag anser är ett musikaliskt geni. There.
Idag har jag beställt detta från H&M:

♥ Multifärgade snäckskalsörhängen
♥ Beige MC-jacka i linne
♥ Vitt linne med knäppning och snygg virkning fram
♥ Rödblommig klänning
♥ Leopardmönstrad jumpsuit
♥ Puderrosa topp med volanger i chiffong (The Garden Collection)
Och idag ringde Challe mig igen! Vi hördes senast i tisdags eftermiddag när jag precis hade kommit hem efter en dag i skidbacken. Det känns nästan som att hon är hemma, vi pratar så ofta! :D Ska messa henne på tisdag, efter mitt möte med jobbcoachen. Då ska vi pratas vid igen - fniss! Love.
Igår läste jag reportaget om utbrändhet i nya ELLE. Enligt det är jag nära att gå in i väggen.
- Perfektionistiskt lagd.
- Underskattar dig själv. Tycker aldrig att du är bra nog.
- Kompenserar dålig självkänsla med att ställa upp för alla andra.
Sömnstörningar
Du vaknar mitt i natten och kan inte somna om.
Eller vaknar flera gånger per natt.
Trötthet
Du känner dig ständigt trött, även efter vila.
Huvudet
Din koncentrationsförmåga avtar, minnet försämras,
simultankapaciteten påverkas. Du börjar "göra fel".
Kroppen
Hjärtklappning. Magont. Hudproblem.
Tappar hår. Ständiga infektioner.
Humöret
Du är irriterad och aggressiv.
Nedstämd och ledsen.
De här är 80% av tecknen som säger att man borde "dra i bromsen". 80% stämde in på mig. Men... jag gör ju ingenting, jag kan ju inte gå in i väggen! Eller?
fredag 12 mars 2010
Jag fick just en intressant kommentar på en av mina videos på YouTube.
"People are so meannnn.. I mean honestly this girl told me I had a beautiful eyes.. It's ok though.. I fucked that girl.. Her pussy was tight as fuck.. How about yours missy? I'm sure you can't be getting bad comments about your Sex life.. You look like a sex machine.. Bad sex or not.. I'd fuck the depression out of you.. You'd be a whole new bitch without all that droopiness.. with my 11inch penis theirs plenty of things i can make better.. but honestly though Frida.. Loosen the fuck up!"
Um... tack? *ta bort kommentar* *blockera användare*
Jag tänker inte kommentera någon kommentar som skrevs på förra inlägget. Det enda jag kan säga ärligt är, än en gång, förlåt. Jag kan egentligen inte ursäkta mig på något sätt.
Ibland har jag svårt att se saker ur andra personers perspektiv, och saker är alltid antingen svart eller vitt för mig. Ja eller nej, kul eller tråkigt, rättvist eller orättvist. När det tar emot tar det emot med råge och eftersom jag har blivit sviken så många gånger förut blir det alltid samma "ta i med hårdhandskarna och säga till på skarpen"-metod som jag tar till. I varje ny nära vänskap prövar jag denna. Jag måste bara inse när jag behöver använda den och när den faktiskt är totalt onödig.
Jag fiskar inte efter att ni ska tycka synd om mig, jag vill bara förklara varför jag gör som jag gör och hoppas att "ni" någonstans kan förstå var jag kommer ifrån.
_____________________________________________________________________
Och som avslutning; Vad tycker ni om att Willy gick vidare i Let's Dance?
lördag 6 mars 2010

Denna lördag kväll blev inte alls som jag tänkt mig. Det blev ingen utgång. Det blev ingenting. "Som vanligt", känns det nästan. Hur mycket man än planerar blir det ändå så i slutändan att det inte blir av. I sista minuten blir folk trötta, folk är inte lika taggade längre, folk känner bara inte för det, etc. Jag tycker man ska stå fast vid vad man har bestämt - är det inte just därför man planerar in det från första början, för att det ska genomföras? Och där står jag och säger, ännu en gång, "men... jaha..." och får rätta mig efter de andra. Det gjorde jag inte ikväll, jag gick min egen väg. Jag gör som jag själv vill. Jag gör sånt som jag vill göra, annars stannar jag hemma.
Jag måste säga att jag jävligt trött på detta. Jag blir så besviken varenda gång.
Tidigt imorgon bitti åker familjen till Trysil. Kommer hem på fredag. Skönt att ta en paus från allt. Susa nerför backarna, bort från problemen, käka våfflor med grädde och dricka varm choklad.
Rensa hjärnan.
Jag tänker inte ursäkta mig, det är verkligen såhär jag tycker och känner.
Ses om en vecka. Hejdå.
fredag 5 mars 2010
torsdag 4 mars 2010
onsdag 3 mars 2010
Jag hade just världens roligaste konversation på Zingled HAHAHA!
Jag: ▲ Den andra: ▼
▼: KATE WE HAVE TO GO BAAAAAAACK
▲: OKAAAY!!!
▲: *going back*
▼: PLANE CRASH ASHGUISAHR8WIEFJRGFKMVCX
▼: KATE
▼: WE'RE BACK!!!
▲: WHAT?!
▲: WOOOP WOOP!
▼: WE'RE BACK ON THE ISLAND
▲: AWESOME!!
▲: OH NO WHAT'S THAT?!?!?!
▼: IS THAT
▼: A POLAR BEAR?!?!?!?!?
▲: YES IT IS!!
▼: OH NOOOOOO
▼: AUGHSD RUN KATE
▼: RUNNN
▲: BEWARE OF ITS SHARP CLAWS!!!!
▼: OH NO AND THE SMOKE MONSTER!!!
▲: AAARGH, I CAN'T RUN THAT FAST!!!
▼: WHAT ARE WE GOING TO DO KATE
▼: LETS HIDE IN THIS TREE
▼: IM CRYING LIKE I ALWAYS DO!!!!
▲: *climb*
▲: STOP BEING SUCH A BABY!!!!
▼: IM SORRY KATE
▼: I JUST HAVE A LOT OF EMOTIONS
▲: IT'S OK, WE HAVE TO FIGURE OUT HOW TO GET OUT OF THIS!!
▼: YES
▼: KATE
▼: I LOVE YOU
▲: WHAT?
▲: .....
▼: NO I DONT
▼: I LOVE JULIET
▼: NO
▼: I LOVE YOU MARRY ME KATE!!!!
▲: YES ROMEO YOU LOVE JULIET!!
▼: NO
▲: NOOOO, THAT'S NOT HOW THE STORY GOES!
▼: IM JACK!
▲: YOU'RE NOT JACK, THAT'S YOUR ALTER EGO, REMEMBER?!
▼: NO
▼: I KNOW FOR A FACT THAT IM JACK!!!!
▲: WELL THEN I'M NOT KATE
▲: I'M......
▲: LIL BOW WOW
▼: WHAAAAAAAAAAAAAAAAAT
The other user has left
Förstaplatstagande novellbidrag

(Jag kan inte sova)
I nian vann jag första pris i en novelltävling för åk 7-9. Den enda jag någonsin har skickat in bidrag till haha. Reglerna var att man skulle ha minst storlek 10 på texten och högst en A4. Jag fick kämpa med att ta bort "onödiga" ord här och där (jag gillar att bre på haha), men till slut fick jag ihop det. En radbrytning i hela novellen, rubriken skrev jag för hand för den fick inte plats, och det enda som får plats att skrivas på slutet är tre bokstäver. Om ens det. Här kommer novellen i alla fall, kommentera gärna.
Josefin, min bästa kompis, har alltid sagt till mig att vara ärlig mot mig själv. "Men kom igen nu, Maria, var inte en sån fegis!" Hon syftade på en kille. En väldigt speciell kille. Killen med stort K. Han hette Daniel, var 15 år och spelade gitarr som en gud. Han hade underbart mörkbrunt, rufsigt hår och sådär fantastiska mörka ögon som man bara drunknar i. Jag själv var 14 år och hade varken underbara ögon eller visste något om gitarrer. Jag trodde inte att han visste att jag över huvud taget existerade, förrän han kom fram till mig en fredagsmorgon och sa "Hej, det är du som är Maria, eller hur?" "Eh... Ja, det är det väl." sa jag och kunde knappt tro mina öron. Han snackade med mig! Han som alltid var omringad av tjejer hade fått upp sina ögon för mig! Det kunde bara inte vara sant! "Ska du göra något imorgon?" frågade han och jag blossade såklart upp som en tomat i ansiktet. "Nää..." kom det till slut fram ur min mun. "Vad bra, vill du komma hem till mig klockan 7 då?" Oj! Vad skulle jag svara? Jag kände honom inte ens... Men visst var han underbar! "Ja! Det vill jag jättegärna!" svarade jag till slut. Josefin blev också helt paff. Tänka sig! Jag visste redan var han bodde, jag hade kollat upp det för längesen i telefonkatalogen. Det kunde väl inte vara så svårt att hitta dit...
När jag hade stått och piffat upp mig i 2 timmat tog jag bussen till stationen och började gå mot gatan där han bodde. Jag stod framför ett stort vitt hus. Jag gick uppför trappan. Jag kom fram till dörren. Ringde på. Väntade en stund och ringde sedan på igen. Jag såg någon springa fram och tillbaka genom hallfönstret. Sen öppnades dörren. Det var Daniel. Han stod där och log med hela ansiktet mot mig. Han var bara så vacker! Han bad mig stiga på och det gjorde jag. Det var en stor hall jag kom in i. Längre in fanns ett kök, ett vardagsrum och en trappa till övervåningen. Jag hängde upp min jacka och tog av mig skorna. Han log mot mig hela tiden. Vi gick in i vardagsrummet. "Så... Det är såhär du bor?" sa jag lite försiktigt. "Ja." svarade han med sträv röst. Jag hade aldrig hört honom låta så förut. Det var inte den glada gitarrkillen som man såg i korridorerna och, om man hade tur, kanske kunde få ögonkontakt med. "Kom, vi går upp på mitt rum." sa han. Han gick uppför trappan och jag följde med, om ens lite motvilligt. Hans rum var ganska mörkt och bara bilder på tjejer på väggarna. De enda möbler han hade var ett databord med stol, en byrå och en säng som stod placerad mitt i rummet. Jag gick några meter in och hörde bakom mig hur han stängde dörren. Han smög fram till mig och höll mig om axlarna. Sen höll han mig om midjan och kysste mig på halsen. Jag frågade försiktigt "V-vad gör du?..." Han stannade upp och backade. Jag vände mig om. "Jag trodde att det var det här du ville." Jag stod som förstenad mitt i rummet. "Känner du inte igen mig?... Jag är ju killen i dina drömmar, eller hur? Du älskar ju mig." Jag började känna obehaget. Det satte sig som en klump i halsen. "Vad vill du mig?" frågade jag. "Jag? Vad jag vill? Jag vill ha dig. Och... du vill ha mig." Han gick runt mig som en hund som vaktar sina käraste ägodelar. Han kom närmare. Jag backade sakta mot dörren. "Varför så bråttom?" sa han med ett flin "Vi ska ju bara leka lite." Jag kände på handtaget. Han hade låst. Det här var inte bra. Jag sa, med hög röst, "Lås upp dörren. Jag vill ut.", men han närmade sig mig. Flinande. Inte på ett gulligt sätt utan på ett elakt och kallt sätt. Han tog tag i mig. Jag fick panik. Jag började sparka och slåss och skrika allt vad jag kunde för att komma loss. Jag fick in en spark rakt i skrevet och han ramlade kvidande ner på golvet och släppte mig. Jag sprang mot dörren. Låste upp och sprang nerför trappan. Drog på mig jackan och struntade i att knyta skorna. Jag var ute. Den friska vinden blåste nytt liv i mig. Jag sprang allt jag kunde till busstationen. Jag hade inte sagt något till mamma och pappa, de skulle ändå vara borta ikväll. Men Josefin var hemma. Jag slog med darrande fingrar hennes telefonnummer på mobilen och kände mig lättad när jag hörde hennes röst i andra änden. "Hej... Daniel..." försökte jag... och sen kom gråten. "Åh, Maria... Kom hem till mig så fort som möjligt!" Jag klev av bussen och gick genom ett välbekant område. Knackade på dörren och möttes av en tröstande famn. "Kom in. Jag vill höra allt om Daniel och vad som hände." Vi gick in och satte oss i hennes soffa och medan hon gjorde i ordning varm choklad till oss berättade jag allt för min allra bästa vän.
There you go. Nu ska jag kolla på Chicago. :)
Finns det någon som inte har hört om Justin Bieber, världens nya YouTube/barnstjärna?
Han är typ 7 år gammal! ... okej, han är 16 (han fyllde faktiskt år igår, 1 Mars), but still, SKITLITEN. I alla fall, om jag var typ tolv skulle jag vara galen i honom. Jag har fastnat för hans låt Baby (lyssna nedan, se videon här)... han är söt. Jättesöt. Jag önskar jag var tolv.
Vad tycker ni? Är jag konstig som gillar låten? Haha...
tisdag 2 mars 2010
Igår gick jag och Nea på Friskis, medelpass. Fett med najs och jag fick världens energikick efteråt! Stört hyper var jag resten av kvällen!
Vi hyrde två filmer och hade det mysigt. Prinsessa och He's just not that into you. På torsdag är det filmkväll igen och då ska vi se I love you Beth Cooper. Eventuellt 17 again eller Wildchild.
Imorgon ska jag till jobbcoachen, på fredag fyller mamma 51 och på lördag blir det utgång.
BAI!
måndag 1 mars 2010
Tandställning gone!
Owl City - Dental care

I'd rather pick flowers instead of fights
And rather than flaunt my style
I'll flash you a smile
Of clean, pearly whites
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










