Jag tänker inte kommentera någon kommentar som skrevs på förra inlägget. Det enda jag kan säga ärligt är, än en gång, förlåt. Jag kan egentligen inte ursäkta mig på något sätt.

Ibland har jag svårt att se saker ur andra personers perspektiv, och saker är alltid antingen svart eller vitt för mig. Ja eller nej, kul eller tråkigt, rättvist eller orättvist. När det tar emot tar det emot med råge och eftersom jag har blivit sviken så många gånger förut blir det alltid samma "ta i med hårdhandskarna och säga till på skarpen"-metod som jag tar till. I varje ny nära vänskap prövar jag denna. Jag måste bara inse när jag behöver använda den och när den faktiskt är totalt onödig.

Jag fiskar inte efter att ni ska tycka synd om mig, jag vill bara förklara varför jag gör som jag gör och hoppas att "ni" någonstans kan förstå var jag kommer ifrån.

_____________________________________________________________________

Och som avslutning; Vad tycker ni om att Willy gick vidare i Let's Dance?