Jag förstår verkligen inte...

Det lider en brist på respekt i hushållet jag lever i. Brist på respekt för andras åsikter, till exempel. Brist på respekt för andras känslor.

Jag lever med att jag inte kan diskutera min stora passion i livet med någon hemma, men det kan ju inte betyda att det är helt okej för de andra tre att hitta en gemensam nämnare som jag inte vet ett skvatt om och sedan sitta och göra det till middagsbordets stora diskussionsämne. Att ingen här förstår musik... att jag kan sitta och hålla en monolog om frustrationen över ostämda gitarrer, diverse problem med att lägga stämmor, svåra omvändningar, parallellackord och annat är bara roligt ett tag. Och det slutade vara roligt för en sisådär sju år sen.

To be frank, jag känner mig utanför.