En shopaholics bekännelser

Wow, vad sjukt lägligt att filmen "Confessions of a Shopaholic" gick på tv ikväll då...
______________________________________

Jag har kommit fram till en grej, en bitter sanning. Jag lever ett mycket glamorösare liv än vad jag faktiskt har råd med. Jag fattar inte hur jag har klarat av det senaste året utan att inse att pengarna går åt av bara helvete! Fika, festkvällar, godis mitt i veckan, kläder jag aldrig får användning för eller som bara är "helt okej snygga" och som jag egentligen inte ens vill köpa från början, men jag köper i alla fall - bara för att jag vill ha nåt nytt. Nåt nytt. Det är det jag konstant jagar. Någonting nytt. Vet inte om jag nämnt det innan (men det borde jag ha gjort...), men jag klipper eller färgar mitt hår så fort nåt har hänt i mitt liv som jag helst vill glömma. Jag vill "återskapa" mig själv och då blir det bara så. Fan asså, jag är skitdeppig nu och vet inte hur jag ska kunna överleva och samtidigt känna att jag lever också...

Jag är fast i ett träsk och jag vet inte hur jag ska ta mig upp.

Zombie Apocalypse

Så var vi igång igen. Ännu en dålig natt. Den här gången var det min värsta mardröm; zombies. Den här drömmen gick lite fortare, men den kändes minst lika verklig.
_________________________________________________________________

Jag, 12 år, mötte upp med en barndomskompis (som jag, IRL, inte träffat på ett decennium) och bjöd hem honom och flera andra killkompisar hem till villan för en filmkväll. Vi såg flera filmer och hade jättetrevligt, men det började bli mörkt ute. Tre av grabbarna skulle sova över hos mig och vi följde de andra till bussen. När vi kom tillbaka hade min lillebror John vaknat och vår hund Kimi skällde. Det var konstigt tyst i hela huset. Vi tänkte inte mer på det, killarna ställde sig i köket för att göra en nattmacka och jag gick in i badrummet och tvättade ansiktet. När jag tog handduken från ansiktet kände jag nåt som droppade från taket. Jag kände i huvudet där droppen träffat och fick panik när jag såg att det var blod. Jag tittade upp i taket och fler droppar  hängde i hela taket. Jag sprang ut i köket och visade killarna, men det dröjde inte länge förrän det började droppa i köket också och vindsluckan började öppnas. Vi stängde igen den och säkrade med ett långt borstskaft. John sprang in på sitt rum och Kimi sprang efter John. Vi började prata i mun på varandra och till slut kom vi på att det var zombies. Jag sprang och hämtade ett basebollträ i hallen och de andra tog vad de kunde hitta i köket. Ett dovt, långsamt dunkande hörde från vindsluckan och till slut gick borstskaftet av. Luckan började sakta fällas ner. Vi försökte stoppa de, men på något sätt hade de hittat en annan väg att komma ifrån. En tjej stod precis framför mig och jag slog till hennes med basebollträet i huvudet. Det vreds ett varv, men hon fick ögonen på mig igen. Jag stod som förstenad medan killarna hade fullt upp med att hålla igen vindsluckan. Jag slängde en blick mot Johns sovrumsdörr och såg Kimi ligga död i korridoren och blod vällde ut från Johns rum. Jag fick tillbaka fokus och slog till tjejen igen och igen och igen, men hon fortsatte komma emot mig. Till slut tog en av killarna en brödkniv och högg huvudet av henne. Då släppte vi vindsluckan och ner tittade fler zombietjejer. När den första hoppade ner och jag hamnade precis face to face med henne svimmade jag...

När jag svimmade blev allt svart och jag kände hur jag hamnade raklång på köksgolvet. Sen blev golvet mjukt och jag vaknade i min säng istället. Det tog ett tag innan jag kunde ta mod till mig och öppna ögonen. Låg kvar ännu lite längre innan jag kunde gå upp.
_______________________________________________________________

Varför var fienden bara tjejer? Och varför har mina småsyskon dött i varje dröm? Jag får ingen rätsida på det här, någon som kan tyda drömmar??

Längtan

Nu vill jag bara ha vår. Jag är trött på den här halv-vintern som vi haft. Ge mig vår och sol och värme och öppna skor, trenchcoats, solglasögon, tunna tyger och ljusa färger. Nu.

Klövermannen

Vad är det för fel på mig? Nu har jag drömt ännu en skräckfilmsdröm.
_____________________________________________________________

Jag var mig själv i den här drömmen, inget konstigt med det, allt var precis så som jag minns att det var när jag var ca 18 bast. Jag kanske var lite mer rebellisk. Jag skulle ha en fest i en lokal (det enda som inte stämde med verkligheten just då), en villa som gick att hyra som låg uppe på berget där vår egen villa låg. John fick inte vara med, men han var inte så sur över det, däremot var det en annan kille som inte heller fick vara med. Någon av mina kompisars lillebrorsor. Några av mina s.k. "kompisar" kände jag inte heller igen, de var nog ännu en sjukt verklig produkt av min fantasi.

Festen var jättekul och vi höll på långt in på morgonen. Folk började dra sig hemåt och jag och några av mina närmsta började städa i lokalen. Vi kom på att det var en person vi inte hade sett på typ halva kvällen som bara skulle gå ut och röka på baksidan. Jag och tre till gick dit för att kolla om han hade däckat eller nåt istället. Mycket riktigt, där låg han i gräset helt stilla på sidan med ryggen mot oss... men det var lite för tyst. Vi vände på honom och såg hans ansiktssuttryck. Vettskrämd, helt vit i ansiktet. Han hade börjat bli stel i kroppen och fast vi nog redan då visste att han var död kollade vi hans puls. Ingenting. Han andades inte. Några började skrika, jag stod bara som förstenad. Fattade ingenting. Polis och ambulans kom och det blev en stor media-grej av det hela och vi svor att vi aldrig skulle tala om det igen. Nåt år senare försvann en av mina kompisar spårlöst. Det var sommar och hon skulle kommit över till mig på fest, men kom aldrig. Vi kom att tänka på festen igen året innan. Alla som hade varit på den festen kom även till den här festen och vi bestämde oss för att gå igenom timme för timme med allihop vad som hade hänt. Någon sa att de såg en person stå utanför fönstret och kolla in runt midnatt, men det såg ut som om han hade Musse Pigg-öron på sig (den enda anledningen till att han över huvud taget minns det, resten av kvällen var tydligen en enda stor minneslucka).

Mellan den här delen av drömmen, när vi bestämde oss för att försöka hitta mannen i fönstret - som av media hade börjat kallas för "Klövermannen" pga silhuetten av huvudet plus två stora Musse Pigg-öron som en treklöver (say what?) - och delen som gjorde drömmen mycket läskigare än vad den hade behövt vara hände massor av saker som nu i efterhand bara virvlar förbi, men när jag drömde det var det verkligt och i normalfart. Man sprang inte jättefort, man sprang inte i slow motion, allt var så verkligt som det kunde vara. Vi försökte få tag i mannen i två och ett halvt år, fler och fler av de på festen dog eller försvann mystiskt. Någon såg honom när jag och tre av mina kompisar var ute och spelade golf en gång, precis bredvid en hästhage. Vi tog varsin häst och försökte hinna ifatt honom, men han försvann in i en tätväxt skog där vi inte kunde fortsätta in. Jag drömde fler jaktsekvenser än det som hände på golfbanan, men de var lite kortare. Vi kunde sett honom i ett köpcentrum och försökt komma fram mellan massa folk, men tappat bort honom och senare kunde en av kompisarna dött. Vi kunde ha sett honom utanför ett fönster på jobbet och inte kunnat komma ifrån och efter jobbet kunde personen som sett honom försvunnit, men allt ledde upp till det som gjorde att jag vaknade sen, till slut.

Det var nutid; vinter och kallt och jag bodde egentligen i min lägenhet, men jag åkte till villan när jag precis fått reda på att en av mina allra närmsta kompisar, som också varit på festen, hade omkommit i en flygkrasch mellan London och Stockholm. När jag körde upp på uppfarten ser jag Johns bil köra efter mig upp på uppfarten. Jag kliver ur, han kliver ur och jag frågar "Har du varit i lokalen på länge?..." "Neee... vadå då?" "X har precis omkommit i en flygkrasch, jag måste in dit. Jag måste se om man kan hitta nåt som kan vara en ledtråd till hur man dödar den här mannen" "Ok, jag hänger med". Vi gick mot lokalen och jag kände hur hjärtat höll på att stanna i bröstet på mig. Det låg en energi runt huset som jag inte kände igen från innan. Vi tittade in genom fönstret vid ytterdörren och såg något inne i vardagsrummet. "Det ligger någon där!" utbrast John. Vi gick in och personen låg med ryggen mot oss och jag tyckte mig känna igen honom, men ville väl inte riktigt erkänna för mig själv vem jag trodde det var. Det var en kille. Han hade på sig en illgrön mössa, en gul tröja, Wax-jeans och DC-sneakers. Allt detta kan man hitta i Johns garderob. John ställde sig på andra sidan av liket, satte foten på honom och puttade över honom på rygg. "Men... va-..." Det var John. Det var en kopia av John. Helt plötsligt blev det uppenbart att alla sett sitt eget lik precis innan de dött och John bröt ihop. Jag har aldrig sett honom gråta så, han var livrädd och benen vek sig på honom. Jag kramade om honom och höll i honom och grät jag också. Men inte av rädsla. Inte av sorg. Jag ställde mig upp och hjälpte John på fötterna. "Se mig i ögonen, John." John fortsatte gråta "John! Titta på mig!" John tittade upp "Ikväll dör Klövermannen. Fattar du John. Han dör ikväll."

Sen vaknar jag, med ett ryck, av att tårar rinner nerför kinderna. Jag ringer John och först klipps samtalet och jag hamnar hos hans telefonsvarare. Jag får smått panik och ringer igen. John svarar och säger att han är i garaget. Jag berättar att jag drömde att han dog och att jag bara var tvungen att höra hans röst. Han förstod och jag sa att vi fick höras senare. När jag lagt på släppte allt och jag började gråta ordentligt.
____________________________________________________________________

Jag vet inte alls vart den här historien kan komma ifrån eller vad den har baserats sig på från mitt riktiga liv, men någonting är det eftersom den tog så hårt i mig. Kanske att jag flyttat hemifrån och inte längre har koll på vad mitt enda syskon, min lillebror, gör om dagarna. Att han stuntar med sin motorcykel konstant och pushar hastighetsgränser med bilen. Att jag inte fick reda på förrän flera dagar senare, när jag hälsade på hemma hos mamma och pappa i somras att han hade stegrat över mitt på vägen med motorcykeln och rejält skrapat upp båda knäna.

Jag älskar min bror, han är mitt allt. Det är något speciellt med att drömma att ens lillebror dör, jag blir helt förstörd. Vi har ett band som inte många andra syskonpar har.

John, jag älskar dig.
Snälla, sluta dö i mina drömmar.

Frågeformulär - på beställning

Besvarar dessa frågor för att min kära Neapea ville att jag skulle det. :)

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
För tio år sen var jag ungefär elva och ett halvt och jag var en liten "mammas fina flicka" som var så blyg att hon inte ens kunde beställa mat på Donken själv. Jag hade precis börjat på Sollentuna Musikklasser och jag älskade att sjunga... och det gör jag fortfarande!

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
För ett år sen var jag blond. Det var riktigt roligt, funderar på att bli det igen! Fast det är väldigt dyrt att vara blondin... Dilemma... Just det. För typ ett år sen hade jag *beep* med *beep* för första gången.

3) FEM SNACKS DU GILLAR!
Fruktsallad, cheese balls, apelsinkrokant, lantchips (gräddfil-smak) och varm äppelpaj med kylskåpskall vaniljvisp, mmmmm.....

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Får jag bara nämna fem? Okej, de senaste jag kan texten till är Ansiktet - Äckligt, 3OH!3 - Robot, Joss Stone - Dirty Man, Jessie J - Domino och sen kan jag ju dra en gammal klassiker också; Lambretta - Bimbo.

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MÅNGMILJONÄR:
Lägga undan hälften, flytta in till en lägenhet i stan (helst Östermalm eller annat centralt), köpa allt som jag känner saknas i min garderob (bl.a. ett par Jeffrey Campbell's som jag spanat in), antagligen operera näsan och prova på att fylla läpparna, besöka alla ställen jag vill se innan jag dör... och sen skulle jag nog tröttna.

6) FEM DÅLIGA VANOR
Sover länge, när jag mår dåligt mår jag riktigt dåligt (fast i och för sig... när jag mår bra mår jag riktigt bra!), jag dras till skitstövlar, jag är tidsoptimist. Yeah.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Dansa, sjunga, prova nya saker, festa, känna att jag lever + skriva låtar om skitstövlar, spela in dem och hoppas på att skitstövlarna hör dem och fattar att jag skriver om dem och kommer krypandes till mig och ber om nåd. HA!

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
Stringbikini - hur fult som helst. Färgade strumpbyxor - jag fattar inte grejen med typ gröna eller orangea strumpisar, sorry. Crocs - behöver jag ens säga nåt om det? UÄÄÄÄHK, skulle inte ens ta i dem med tång! Skor med klack på ca 3cm - det är FULT, du kan likagärna ha ballerinor, gränsen går vid 8cm; där har du en klack! A-linjeformade klänningar eller toppar - helt enkelt för att det inte är smickrande för fem öre (på mig).

9) FEM FAVORITLEKSAKER:
iPhonen, gitarren, kameran, datorn, dagboken (brukar rita lite i den och illustrera speciella händelser ;) det tycker jag räknas som leksak)

10) FEM PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:
.... meh. De som vill. :)

Sömntuta

Jag hade ställt in mig på att jag skulle till gymmet både igår förmiddag och idag innan jag börjar jobba vid 15:00. Jag hade ställt väckarklocka, lagt fram kläder, skor och vattenflaska och allting... men se, så bra det gick! Igår kände jag mig inte i form efter den sjuka drömmen och idag somnade jag om. Jag behövde det i och för sig, men... Det hade verkligen varit skönt om jag hade kunnat komma iväg till gymmet den här veckan! Imorrn kan jag inte, ska träffa Nea innan jobbet, på fredag ska jag till Gamla Stan och käka på Vapiano med Lollo som sticker till Honduras, på lördag ska jag till Bonden Bar med Nattis och på söndag... kommer jag vara död.

Måste skaffa mig lite mer självdisciplin.

Vill bara... testa?

Jag har blivit lite halvt sugen på att prova på att fylla läpparna. Eller överläppen i alla fall.
Såhär skulle jag (antagligen) se ut då:

Clementine

Finns det en skräckfilm eller något som heter 'Clementine'? ... Eller har min sjuka hjärna bara kommit på allt som hänt inatt? Någonting som kommit fram ur att ha sett 'The Uninvited' (amerikansk remake på koreanska skräckfilmen 'Tale of Two Sisters') och det faktum att jag totalt glömde låsa - och till och med stänga igen - min dörr helt till lägenheten innan jag skulle gå och lägga mig.

_____________________________________________________________________

Jag; Clementine, en helt vanlig sextonåring som bodde med sin mamma och sin lillasyster Elena i ett område precis som här i Edsberg. Alla grannar kände varandra, det var mitt i sommaren och jag mådde super. Det fanns en kille i området också. Han hette Richard. Han verkade väldigt intresserad av mig, jag hade en känsla av att vi var nyinflyttade i området. Jag hade direkt fått en bästa kompis däremot. Anna. Anna och Clementine. Vi var tillsammans hela tiden.

En dag höll jag på och gjorde hussysslor, stod och dammsög, lagade mat m.m. Mamma låg och vilade och Elena satt på vardagsrumsgolvet och lekte med sina leksakshästar som pappa skickat till henne i julas. Plötsligt var han där, Richard, och helt sonika hjälpte mig med köttfärsen jag höll på att steka i köket. Jag kom på mig själv med att tycka att det var konstigt eftersom jag aldrig brukar lämna dörren öppen så det bara var för oinbjudna att öppna dörren och kliva in. Jag började skrika åt honom att gå därifrån, han hade inte där att göra. Han tittade på mig med förvirring i sina isblå ögon. Sen gick han ut. Jag träffade Anna på kvällen och berättade om händelsen. "Oh my god, what is he, retarded or something?! He can't just barge right in like he owns the place!" utbrast hon och jag höll med henne. Det var något konstigt med Richard. Jag och Anna avslutade vår tjejkväll och jag gick och la mig.

På morgonen stod mamma och gjorde frukost i köket. Det hade hon inte gjort på flera år. Det var alltid jag som fick göra all mat och städa i lägenheten. Jag gick ut i köket, lycklig över att min mamma äntligen mådde bättre. Då såg jag Richard stå med huvudet halvt inne i kylskåpet. "Good morning, sleepy head... we're making french toast!" sa han. Jag stod bara som fastfrusen och stirrade på honom. Vad gjorde han i vårt kök? Och hur hade han kommit in? Elena satt redan vid bordet och smaskade på sina mackor. Jag vände mig om tyst och gick ut. Mötte upp med Anna i parken. "Holy shit... something is reeeeally wrong with him... What if he's a psycho killer? What if he's silently manipulating your mother and slowly planning on how he's gonna kill your whole family?!" Annas ögon lös av kärleken till detta mysterium. Hon hade helt klart sett för många skräckfilmer. "Yeah right, Anna, if he's THAT creepy he would already be behind bars... unless..." jag tänkte ett tag, bet mig i läppen och sa "... unless he's got a huge crush on me and... oh my god, Anna, I think I've got myself a stalker!" Vi började skratta okontrollerat åt den absurda tanken, men någonting med den nyfunna potentiella sanningen fick mig att rysa. Tänk om han faktiskt ville åt mig? Inte mycket mer hände den kvällen, Richard kom inte tillbaka och jag somnade lugnt med Elena i famnen.

Dagen därpå tisslade och tasslade hela grannskapet om något hemskt som hade hänt. Alla jag mötte tystnade i min närhet, stirrade på mig, skakade på huvudet och gick förbi mig. Jag förstod ingenting. Vad var det som hade hänt och vad hade det med mig att göra? Det fick jag aldrig reda på. På kvällen var det den stora midsommarfesten ombord på en gigantisk yacht som låg förtöjd i hamnen bara några hundra meter från vårt lilla område. Anna var uppklädd som vanligt i sin urringade och på tok för korta klänning och hängde i hasorna på alla möjliga män i olika åldrar. Hon sprang mot mig och kramade om mig. "Clem, there's sooo many hot guys on this freaking boat, it's insane!!... Oh... duty calls!" och sen var hon borta igen. När hon rusade iväg fick jag syn på honom. Richard. Han var på väg mot mig. Han såg väldigt allvarlig ut och som att han var ivrig att prata med mig. Jag kom plötsligt på att jag inte visste var min mamma var. Eller var Elena hade tagit vägen. Jag försvann nerför trappen och ställde mig i baren. Jag kände mig jagad. Richard hittade mig aldrig, däremot hittade jag Anna på toan. Hennes "liquid courage in a bottle" var på väg upp igen. Flera gånger om. Jag fick ta hem henne.

* * *

Resten av drömmen gick väldigt fort. Ni hade väl inte glömt att det är en dröm jag berättar om va? Richard var hos mig oftare och oftare. Jag fortsatte skrika åt honom att han var sjuk i huvudet. Min mamma hade jag fått reda på (intalat mig själv?) var på sjukhuset igen och läkaren visste inte när hon skulle komma tillbaka. Just nu var hon för dålig för att jag och Elena skulle kunna komma och hälsa på. Eftersom jag var för ung för att ta hand om Elena själv så hade vår mormor tagit hand om henne så länge. Hon bodde några mil därifrån och jag hade fått tillstånd att bo kvar i vår lilla lägenhet helt själv. Allt började spåra ur. En morgon när jag vaknade låg det något blodigt på golvet vid sängen. När jag tittade närmre tappade jag andan. Det var inälvor. Jag förstod ingenting. Jag började skrika och sprang ut i korridoren, men ingen kom ut. En gammal, skruttig, ensam tant i slutet av korridoren tittade ut genom sin lilla lucka och hyschade mig. Tankarna rusade runt i mitt huvud. Vad hade hänt? Varför låg det inälvor mitt på golvet i vår lägenhet? Var kom de ifrån? Var de från en människa? Sen började jag tänka på Richard som inte hade besökt mig på ett par dagar. Antagligen för att jag hade skrikit honom rätt i ansiktet att jag tyckte att han behövde bo på psykhem och att jag aldrig, aldrig, ALDRIG kommer gilla honom eftersom han är här hela jävla tiden... samt det där om att jag hoppades att hans döda mamma skrattade uppe i himlen åt honom som trodde han kunde få en tjej att gilla honom. Efter det lommade han bara ut och sen kom han inte tillbaka. Var detta en offergåva från honom?

_______________________________________________________________________

Tråkigt med sant så minns jag faktiskt inte händelserna som ledde fram till upplösningen i drömmen. Det hela slutade med att jag fick reda på att jag var mentalt sjuk. Att jag hade dödat min mamma för att hon pratade med Richard, för att hon brydde sig mer om Richard än om mig och för att det var Richard som hade gjort henne glad igen. Jag hade förvarat henne i garderoben och sedan slängt henne av båten på midsommarfesten, som om hon hade ramlat i och drunknat. Elena hade jag dödat för att hon skrek och var ledsen hela tiden efter att mamma dog. Henne hade jag sprättat upp som en råtta på dissekeringsbordet och lagt under sängen. Det var hennes inälvor som hade vällt ut från under sängen. Richard hade jag dödat mitt i korridoren när han sa att han älskade mig. Minns inte hur jag mördade honom och minns inte vart liket tog vägen. Jag hade tydligen bott på mentalsjukhus innan jag kom till lägenheten där mamma och Elena bodde (lägenheten vi hade "flyttat till", trodde jag). Richard var min pojkvän innan jag blev sjuk. Den utlösande faktorn var att jag dödade vår hund. Pappa ringde mentalvården och skrev in mig och under tiden jag var där hittade han en annan och flyttade ihop med henne istället. Han hade sagt att han inte klarade av att ha en sjuk dotter och lämnade mamma och Elena själva i lägenheten. Mamma gick ner sig och blev deprimerad och låg bara i sängen hela dagarna. Efter allt som hade hänt efter att jag hade fått komma tillbaka efter utskrivningen var jag naturligtvis tvungen att flytta tillbaka till psykhemmet och vid första terapisessionen efter återkomsten vaknade jag ur drömmen.

Har suttit vid datorn i en halvtimme och bara skrivit, skrivit och skrivit nu. Drömmen har bara runnit rätt ur fingrarna. Vem är så sjuk i huvudet som kan drömma om sådana här saker? Det läskigaste är att jag kan dra multipla paralleller mellan drömmen och mitt egna liv.

'The Uninvited' är förövrigt en väldigt bra film. Se den.

Två modellbilder

I torsdags var det filmkväll hos Annie och på morgonen - innan jobbet - var jag hos Annie och hon fotade mig. Här är två bilder från photoshootet, hade tre olika outfits... fler bilder kommer upp när sötaste Anniepannie har redigerat klart dem. :) Klicka för att göra större.

Girl power & jazz hands!

Känns inte som att någon läser bloggar numera.
Så det är väl fritt fram att skriva vad man vill igen - antar jag.
____________________________________________________________________

Helgen var fantastisk och hemsk på samma gång. Lördag; tjejmiddag med 11 väninnor (Johanna, Lollo, Nea, Nattis, Natti, Madde, Malin, Therese, Annie, Sara och Challe). Diverse snittar till förrätt, veg. lasagne och sallad till varmrätt samt frukt och bär med smält choklad över till efterrätt. Fantastisk kväll. Söndagen var inte alls lika härlig. Mitt humör var på botten... jag orkar inte ens kryptiskt förklara what went down... De som vill veta detaljer är välkomna att fråga.

Idag har varit betydligt bättre. Vaknade mitt på dagen hemma hos mamma och pappa, käkade frukost, designade och beställde ett access-kort på sl.se (sjukt fint!), betalade fakturan för dansen, duschade och stack sen hem med min fullpackade bil (resterna efter lördagens tjejmiddag). Släppte av allt hemma och stack direkt till Sollentuna Centrum och mötte upp med Lollo och Nea på Wayne's för en fika och väl behövt tjejsnack! Fick även en gul angora-tröja och ett vinrött linne med ett svart paljettkors på med mig hem från ginatricot. Kändes bra. På kvällen var det meningen att jag skulle gå med min kollega Sophie på prova på-dag på Balettakademien... men jag blev lite sen. Av totalt fyra klasstimmar hann jag bara med de sista två... vilket var typiskt, eftersom S gick hem efter de första två. Aja, det blev en timme Modern/Nutida N1 (nybörjare, första terminen) och en timme Commercial Jazz F4 (minst fyra terminers förkunskaper). Åh, vad jag älskar att dansa, jag har saknat det under Ackis's jullov!

Nu ska jag stoppa i mig en macka, surfa lite internet och sen gå och sussa.

HA! Har lyckats hålla mig undan dig hela dagen.

Jag är bäst. Can I get an AAAAAAMEN?!