Jag är en HSP

Det här är något väldigt viktigt för mig, jag vill att folk ska förstå mig.

Igår kväll blev jag jättedeprimerad och jag hade ingen aning om varför. Hela min kropp och hjärna vände om och jag såg inget ljus någonstans, jag som hade varit så hyper och överlycklig kvällen innan. Jag åkte hem till mamma och pappa efter middagen för att prata av mig och mamma visade mig då en tidningsartikel som handlade om HSP och som hon tyckte passade så väl in på mig. Det var då jag förstod att jag alltid varit det. HSP står för Highly Sensitive Person och är ingen sjukdom, ingen diagnos, ingen störning. Det är en slags personlighet. Även kallat 'högkänslighet' på svenska. Det är medfött och ungefär 15-20% av världens befolkning är HSP.

Jag minns vad folk har berättat om min barndom; att jag alltid har gråtit stora krokodiltårar, att jag alltid haft lätt för att förklara allt jag känner och lite till och att jag, på jumpan i lågstadiet, alltid satt bredvid och tittade på när de andra barnen skulle leka en ny lek. Jag satt på bänken och tittade på tills jag visste hur man skulle göra och då gick jag in och lekte leken - felfritt. Jag har alltid varit kreativ, komponerat låtar, ritat, spelat instrument, dansat, sjungit, fotat, skrivit noveller etc. och min absoluta favoritmusik kan ge mig översvallande känslor som inte tycks gå att tygla. Senaste året har jag drabbats av panikångestattacker när det blivit för kaotiskt på jobbet och jag är kroniskt stressad över allt jag tar mig an i mitt liv. Många av inläggen i denna blogg tyder också på att jag är HSP (läs inlägget innan detta, t.ex.). Det känns skönt att äntligen komma underfund med vad allt jag känner faktiskt kommer ifrån och vem jag är. Och att jag inte är ensam.

Det finns otroligt mycket att läsa om HSP och det tycker jag verkligen att ni borde göra, det är ofta som man blir missförstådd som HSP; som att vi överreagerar bl.a. Saken är den att som HSP tar vi in, bearbetar och analyserar djupt många fler intryck än "normala" människor gör. Vi tar även åt oss av andras smärtor och det berör oss väldigt mycket. Vi kan även lätt känna av stämningar när vi kommer in i ett rum med människor.

Jag som alltid undrat om jag varit psykiskt sjuk när jag helt plötsligt faller så långt ner att det känns som att jag inte kan ta mig upp igen och nästan drunknar i mina egna tårar; eller när det känns som att jag ska explodera och bara vill skrika av lycka helt plötsligt när jag hör en riktigt bra låt på radion. Eller ett så enkelt faktum som att jag har otroligt svårt att komma över personer som jag haft en 'crush' på. HSP-personer kan inte kontrollera sina känslor - de bara kommer - och det bästa man kan göra är att låta känslan komma och leva ut den för att den sedan ska kunna ebba ut.

Det som är positivt med att var HSP är att vi hittar glädje (på gränsen till eufori) i de mest subtila grejer. Det kan vara allt från att känna sig sådär mysigt liten under ett riktigt stort träd eller att titta ut över horisonten och nästan känna att man dras in i den. Hitta vilda bär i skogen, leka med sitt husdjur, att gosa in sig i täcket på kvällen när man ska gå och lägga sig. Alla små grejer kan få oss att känna starka känslor, som vågar som slår över oss.

De som är ytterligare intresserade av HSP och personer som är HSP kan gå in på http://www.hsperson.se för att läsa mer. Massor av artiklar och om du är HSP kommer du garanterat känna igen dig.