Tillbakablick

Har läst igenom gamla dagboksinlägg från 2008/2009. Jag vill bara ge mig själv en käftsmäll, jag förstörde så mycket. Jag satsade noll och förväntade mig noll. Jag var totalt jävla värdelös. Och HERREGUD vad jag överanalyserade. Allt. Det var någon slags defensmekanism som gjorde att jag inte vågade vara jag. Jag var så instängd i mitt eget - och det var något jag kom fram till ett par år senare. Om jag inte hade varit så "cagead" så hade livet då antagligen sett annorlunda ut. Vad är det man säger... man glömmer aldrig sin första kärlek? Även om det inte riktigt var kärlek... någonting var det. Och jag förstörde det.

Anyways,
Nu kan jag glatt säga att jag hittat mig själv.
Och om det finns nån som inte gillar det så skiter jag i det.
Punkt.