Ratchet & Clank: Size Matters

Jag älskar Ratchet & Clank. Kontrollerna är lätta och karaktärerna har personlighet - vilket jag tycker är relativt sällsynt i tv-spel. Senast jag spelade något R&C-spel var Quest for Booty till PS3 och ett par år innan dess spelade jag Gladiator, Up Your Arsenal och Going Commando till PS2. Size Matters är till PS2 och jag tror jag blev lite kräsen av att spela Quest for Booty. Det är inte bara galen skillnad på grafiken, det är även jättejobbigt att lyssna på rösterna - de låter konstigt "distade", som om de var inspelade med en dålig mick. En sak som jag verkligen, verkligen, störde mig på var förstapersonsperspektivet. När man håller in L1 hamnar man inne i Ratchets huvud och kan sikta närmre etc. och när man bara trycker snabbt på L1 ska man kunna hamna "bakom" honom, som en snabb-fokus rakt fram istället för att behöva köra runt fokus med höger spak... men när man stod lite för nära en vägg gick det inte! Det var bara löjligt, man var tvungen att springa runt i blindo och försöka styra Ratchet från sidan! Sjukt frustrerande. Jag spelade första planeten, sen gav jag upp.

Som sagt, jag älskar Ratchet & Clank, men ljudet, grafiken och siktet i just detta spel störde mig något otroligt. Har inte upplevt att det varit så i varken Gladiator, Up Your Arsenal eller Going Commando... och Size Matters kom ändå efter de tidigare tre nämnda spelen.

Quest for Booty

Size Matters

Fudge that...

Seriöst, jag mår typ dåligt. Pengar...

SL-kortet för nästa år går på 8300kr, dansen går på 3400kr per termin, hyran på lägenheten ska höjas med 3,3% två gånger under år 2012 - en gång i Januari och sen igen i Juli, vi har gått in i årsarbetstid på jobbet och jag är inte ens säker på att jag kommer kunna få ut 10 lax efter skatt på det 24h-kontrakt jag har nu - trots att jag jobbar mycket mer än 24h/veckan... Jag vet faktiskt inte hur det ska gå ihop. Jag är lite orolig. Jag kan inte få det att gå ihop i mitt huvud. Jag vill klara mig själv, jag vill inte flytta härifrån. Kändes ett tag som att allt skulle ordna sig, men nu, såhär i slutet på året, känns det bara som att allt läggs på hög inför året som kommer. Alla priser höjs och det enda som sänks är min månadslön. Det går inte ihop.

Jag tänker inte flytta "hem". Jag vägrar.
... men jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Dansabstinens

Helgen har varit underbar.

Feminine Vibe F5 och M6. Bild från min danslärare Celinas blogg.

Pälsväst, stort hår och sotade ögon!

Shake it!

Då är vi igång igen, idag är det uppvärmning, genrep och två föreställningar på Ackis. Imorgon är det två shower också. Vi dansar till Nicki Minaj - Superbass och Beyoncé - Run the world (Girls). Till Superbass har vi sneakers, jeansshorts, svarta strumpbyxor, svart linne, rutig skjorta och uppsatt hår och till Run the world (Girls) har vi samma jeansshorts, linne och strumpbyxor, men byter skjortan till pälsväst eller skinnjacka samt byter sneakersen till klackskor... och släpper ut håret. Problemet är att vi har ca 90 sekunder på oss att byta om och vi är 30 pers som ska springa ut och ta av oss och sätta på oss i en jättesmal korridor, där det dessutom står massa andra dansare och väntar på att få komma in på scen efter oss. Hallelujah, säger jag bara, undrar hur detta kommer gå. Vart tvungen att byta ut mina klackar med snörning till ett par fulare med blixtlås så jag skulle få på mig dem snabbare...

STRESS!!!

Såhär såg jag ut för exakt ett år sen.
Efter sista showen, hemma hos mamma och pappa.