Thinking outside the box

Jag behöver renovera min hjärna. En smärre ombyggnad skulle passa utmärkt. Istället för all skit som rör sig därinne skulle jag hemskt gärna vilja lägga in lite lugn och ro, lite självförtroende och kanske ännu lite mer självdisciplin. Ja, det tror jag skulle göra mig gott.

Jag är ganska bra på att skaffa fram insikter om mig själv... men sämre på att göra något åt själva problemen. Jag har insett att jag ibland inte formulerar meningar så att faktan som jag vill få fram kommer ut i rätt ordning och i och med detta blir det missförstånd i konversationer, samt att jag är så desperat att få personen jag pratar med att förstå hur jag känner att jag bara bluddrar ut allt på en gång. Det är inte förrän min hjärna känner att den fått ut allt som jag kan vara öppen och mottaglig för vad någon annan säger och känner. (Detta gäller självklart när jag är i pressade situationer, inte när jag är i ett neutralt tillstånd).

Jag måste medge, det känns aningen underligt att studera sig själv på så nära håll. Det blir som en outer-body-experience. Jag ser mig själv stå och gå och prata och strula till allt och efteråt analyserar jag vad jag gjorde fel och vad jag kunde ha gjort för att förbättra situationen. Som en sådan där teaterövning man hade i skolan ibland. Några i klassen får spela upp en liten scen och efteråt får kompisarna säga vad de gjorde fel och vad de kunde ha ändrat på. Jag tror jag är lite "utom mig". Jag studerar väldigt mycket vad jag är för sorts person. Hur jag normalt handlar i olika situationer och hur jag skulle kunna göra annorlunda. Jag ser mig själv som en bricka i ett spel. Jag spelar The Sims med verkligheten.

Om det finns någon som vet om det finns ett namn på detta psykiska tillstånd får den personen gärna meddela mig, det skulle vara mycket intressant och uppskattat.

Tack för mig.

Ibland blir jag lite rädd för mig själv.