onsdag, oktober 27

Jo jo, det tror jag på...

Ååååh, suck. Inte lite irriterande alltså.
Jag känner av det och ser ju på långa vägar att du inte är som innan. ;P
Prata med mig om det känns jobbigt, för tusan, jag står ju precis här?!
Lägg av med det där tramset nu. :) Inget hände ju egentligen? Kram på dig.

Kryptik. Kryptik. Kryptik.

Idag var det en ryss som tyckte att jag hade en fin engelsk accent... och vi hade en snattare... och jag har tröttnat lite på att alla frågor om ombyggnaden. JA, vi bygger om. NEJ, vi ska inte stänga. JA, vi har bara "fulöl" kvar. NEJ, vi har inte det och det vinet för vi går ner till bassortiment! Det sitter en gigantisk illrosa skylt i entrén OCH direkt när man kommer in i butiken, hur kan man missa den?!

Oh well, idag gjorde jag framsteg - angående det jag skrev överst i inlägget alltså.
Kryptiken. Eller kryptikern. Fasen att jag inte är där imorgon också.

Maybe that's what happens when a tornado meets a volcano.

2 kommentarer:

Fotograf Annie sa...

Ja ibland är inte kunderna så bra på att läsa och se skyltar... Ibland undrar man om dem är läskunniga men det är ju bara att vara glad och trevlig ändå, det är ju (oftast) inte samma kund som frågar. ;) Att de inte kan läsa är ju kanske inte heller deras fel (men om de inte kan läsa undrar jag vad de gör i en bokhandel, i mitt fall), fast what do to, klart att man kan missa en skylt om man går i sin egen lilla värld :P

Friday sa...

Hahaha, jo, i din butik är det, om möjligt, ännu mer oförlåtligt att inte kunna läsa skyltar! xD