Att flytta

Om en vecka flyttar jag. Mamma påstår att jag inte riktigt har förstått det själv ännu, för att jag är så lugn, men... jag tror jag har greppat situationen hyfsat bra. Jag flyttar hemifrån. Ingen kommer laga mat, diska, tvätta, stryka, damma eller göra någonting åt mig... men ingen kommer heller att skrika, tjata, flytta på mina grejer, vara i vägen, störa, retas eller skylla på mig. Det finns för många fördelar med att flytta hemifrån för att jag inte ska tycka att det är helt jävla sjuuuukt skönt!

Jag tror däremot att mamma inte har fattat det. Hennes duktiga lilla dotter flyttar hemifrån och kommer inte sitta hemma i soffan framför teven när hon kommer hem från jobbet. Hon kommer inte ha någon som hjälper till med *valfritt städverb* (nu kanske hon äntligen märker hur mycket jag egentligen gör hemma...), ingen att fråga om klädråd längre och jag kommer antagligen inte ringa henne varje kväll för att berätta hur dagen har varit. Jag kommer inte heller att höra av mig varenda gång jag ska någonstans. Vare sig det är jobbet, affären eller krogen. Jag kommer ha mitt eget liv (läs: äntligen) och det känns helt fantastiskt. Jag längtar.

Bild från lägenheten, som den ser ut nu.
Ska köpa lite egna möbler, men fondväggen (bakom soffan) är så jävla tuff alltså!