Jeansklagan

Sitter här vid datorn och lyssnar på lite John Legend. Så otroligt härligt lugnande, precis innan man ska gå och lägga sig. Min dag har varit rätt bra. Vaknade elva och gick upp och käkade frukost samtidigt som John och Becca käkade någon typ av brunch i from av chicky bits och pommes frites. De har några skruvar lösa. Vi stack in till stan vid två-tiden. Jag tänkte att jag skulle hitta ett par nya jeans, eftersom mina favoriter - mörkblå, tajta, Nudie - gick sönder i måndags. Sprack, helt plötsligt... så jag rev av benen och gjorde om de till shorts. Orka gå runt med ett par jeans som har hål på insidan av låret. Hotpants, ja tack haha! I alla fall... jag letade efter jeans idag. Jag hatar att leta jeans. De passar aldrig. De är alltid för korta eller för stora vid höfterna. 30/36 är väl inte för mycket att begära? Nej nej, det finns 28/36 och 30/32, ingenting mitt emellan de tu. Fy fan, jag hatar att leta jeans. När jag hittar de perfekta jeansen tänker jag fan inte använda dem... jag tänker rama in dem och hänga dem ovanför sänggaveln... men jag tvivlar starkt på att jag någonsin kommer hitta dem. Det är ett stort mysterium varför de som gör jeans inte har fattat att det finns folk som jag; som är 1,83 och relativt smal. Varför varför varför? Det är en olöslig gåta. Aja, nu är jag sådär off topic igen, som bara jag kan bli. Jag hittade inget. Letade även efter en ny mössa och hoppades på att hitta en ny bh också när jag ändå höll på... men eeh, no such luck. Det hjälper ju inte direkt att man inte har någon aning om vilken storlek man har heller. "Någonstans mittemellan", finns det en storlek som heter så? Fan alltså. Jag ska aldrig åka och shoppa igen. Hann inte gå förbi någon inredningsbutik heller, skulle varit kul, med tanke på att jag flyttar om typ tre dagar. Oh well... Får väl ta det imorgon kanske. Möööh, jobbigt. Jag måste ha jeans. Vi tre små slynglar gick vidare till en pizzeria i Karlberg och proppade i oss av världens största pizza - jag skojar inte, tallrikarna var stora, men halva pizzan låg fortfarande utanför! Asgoda dessutom! Sen drog vi oss mot Häggvik, där jag ställt bilen, drog en sväng hem till Becca för att packa med oss lite grejer innan vi stack till Maxi och köpte 3kg godis, popcorn, Kina-puffar, Polly, Apelsinkrokant, Pimpim och tre stora läsk. Hyrde "All the boys love Mandy Lane" och "Youth in revolt", stack hem och satte på första filmen direkt.
Båda filmerna var asbra, nu orkar jag inte skriva mer, godnatt och sov gott, små barn.

Jag älskar att klaga, det kanske ni har märkt. På bloggen har jag både utrymme och tillfälle att få utlopp för min inre pessimist. Jag tror verkligen på positivitet - och jag lovar er, för det mesta är jag faktiskt en enda stor solstråle - men ibland måste man bara få avreagera sig. Det är kanske därför det har funnits så mycket onödig skit i mitt liv. För att mitt klagande har tagit formen av blogginlägg. Usch, det är så dumt egentligen. Onödigt tjafs bara.
Ingenting skriftligt är ju riktigt samma sak som att prata face to face, men ibland kanske man måste ta sista utvägen i alla fall... fast bara i extrema fall. Det var dagens filosofiska tanke.


In medias res, cum grano salis -

- Rakt på sak, med en nypa salt