Fan alltså. I och med att våren/sommaren är här börjar jag få tillbaka känslor som jag verkligen inte vill ha tillbaka... för en viss Mr. X. En viss person som jag gick runt och trånade efter i ett helt år och när jag var på väg att ge upp hoppet totalt gjorde allt en helomvändning. En 360-snurr i vilken jag förlorade mig själv, känslorna byggdes upp och växte sig starkare än någonsin och jag började tro att jag levde min dröm. Sen gjordes det en 360-snurr tillbaka. Kvar fanns mina starka känslor och minnena var fortfarande färska... allt tog bara slut. Fast det kanske aldrig ens hade börjat. Det var ju bara en 360-snurr. I vilket fall som helst så gick en del av mig sönder. Nu är jag nästan tillbaka på ruta ett. Dagen efter. 


I don't wanna tell you that I long to see your face
I'm scared it might scare you away
And I don't wanna tell you that sometimes I think of you and smile
Cause time with you is time enough for now


But I don't know how long I can stick around and be just another friend
Time and time again and hold my tounge
I don't know how long before it breaks me down inside
And all my strength has gone away and it's too late before I say


I'm falling for you


Every time I'm near you I just seem to lose my head
And spend my time admiring instead


Det är så sjukt. Det känns som igår. Jag vill inte. NEJ! Vill inte känna så igen! Snälla... nej...