Glad Lucia

Jah. Så, nu har jag varit sjuk sen i tisdags och inte haft något att göra. Snörvlar och hostar och febersvamlar etc. Karro har varit tapper och kommit över på filmkväll onsdag och torsdag och sen igår har jag varit med mamma och pappa. Vi har ätit god mat och idag var vi in till Norrtälje och shoppade lite... men jag är så trött och hängig så jag vet knappt vad jag gör. Det var länge sen jag var så här sjuk faktiskt. Känner mig helt förstörd.

Jag är bara så glad att jag har en dator som funkar. Så otroligt glad. Helt sjukt känns det, då jag aldrig haft en dator som funkat till 100%, någonsin. Stört, bara stört...

Jag har tankarna överallt idag, känns det som. Jag kan inte riktigt fokusera. Ena sekunden är jag helnere och känner att jag inte hör hemma någonstans. Att jag inte har någon som behöver mig, någon som vänder sig till mig om hen har problem liksom. Och detsamma åt andra hållet, när jag mår dåligt vet jag inte vem som finns där för mig. Andra sekunden tänker jag tillbaka på alla bra saker jag åstadkommit. Hur duktig på att sjunga jag måste ha varit, för att ha landat så otroligt många solon under hela min skolgång. Jag (min hjärna) är totalt upp-och-ner.

En annan sak, jag tror att jag ska sluta gå hos min psykolog. Det känns inte helt hundra. Bland annat för att det råkar vara en man... och jag orkar inte leta upp en annan psykolog. Det är dyrt och det tar tid (finns för många att välja mellan - och då större risk för att det kan bli fel om en inte väljer "rätt", annars måste en börja om processen i letandet och då har en även slösat pengar, osv...), då kan jag lika gärna skita i det helt. Jag orkar inte må dåligt längre, trots att jag vet att jag inte är frisk. Antagligen är det fel att hoppa av terapisamtalen nu, men jag vill inte längre. Jag vill bara kunna klara av det på egen hand. Det kanske går långsamt, men det känns inte som att det gör någon som helst skillnad just nu. Jag vill bara ta hand om mig själv. Jag vill inte ha hjälp från någon annan än möjligtvis vänner och familj.

Det är det lilla som betyder något för mig. Kom över på en film en kväll bara, eller så kan vi ta en kort fika på stan. Två timmar, en timme, en kvart, det spelar ingen roll. Bara jag slipper vara så otroligt ensam - hela tiden.

Julkonsert i Andreaskyrkan 2007