Tårar

Igår grät jag. Bägaren rann över. Det var någon slags panikångestattack tror jag, men den yttrade sig helt annorlunda mot vad de brukar. Jag var hemma hos Jocke och Nattis och det började med den där ensamhetskänslan jag haft ofta nuförtiden. Helt plötsligt kände jag bara att jag var tvungen att åka därifrån och utan att säga ett ord eller nästan ens hejdå gick jag ut till bilen och åkte hem till lägenheten. På vägen hem brast det och tårarna började rinna. Jag såg knappt var jag åkte. Kom hem och smsade mamma direkt. Hon insisterade på att jag skulle komma hem till dem fast jag inte alls var sugen på att sätta mig i bilen och köra i det skicket jag var i. Till slut gjorde jag det i alla fall och mamma kramade om mig när jag kom och vi satt och pratade om allt möjligt. Efter 45 minuter gick jag ut till soffan och kollade klart på So you think you can dance och sen gick jag och la mig.

Idag vaknade jag 11 och ville verkligen inte gå upp och jobba, men jag masade mig iväg till slut. Har inte känt mig glad och uppåt alls idag, har bara hållt mig inne på lagret vid kundorderbordet, men försökt hålla humöret någorlunda uppe mot alla kollegor. Vet inte hur det blir ikväll, vi får se. Det känns bara som att jag inte orkar - eller vill - le alls idag. Inte ens Sanna eller Olle kan muntra upp mig - och då är det allvarligt.