Jag är rädd för att vara ensam. Jag har nämnt det tidigare. Jag är så oerhört rädd för att bli lämnad kvar själv, utan att jag har planerat det. Samtidigt är jag nästan ännu mer rädd för att "nöja" mig. Att bara vara "nöjd". Antingen ska det vara eller inte alls! Det finns ingen gråzon. Jag pratar självklart om förhållanden. Om det inte känns helrätt just då är det inget att satsa på... men jag försöker rucka lite på den inställningen.
Jag vill så förtvivlat bli frisk i ryggen nu. Igår gick jag till dansen, men satt bara och tittade på. I slutet stod jag upp och markerade från midjan ner, fast utan några snurrar. Fy fan, tortyr i dess renaste form! Scheisse...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar