fredag, februari 12

Det här kommer antagligen bli ett ganska långt blogginlägg... om jag orkar gå in på detaljer.

Igår jobbade jag på Sofielundsskolan 12-17. Sen visade de en lååång lista på en massa lärare som var sjuka och sa "Jaa, du kan ju vara beredd imorgon på att du blir inringd, du kan ju gå upp vid sju nånting haha"...

Och det gjorde jag också. Kvart över sex till och med! I tron att jag nästan garanterat skulle bli inringd, för det var så det hade låtit på de som sa till mig att gå upp tidigt. Men ringde de? Nä! När klockan blev halv elva åkte jag till Arbetsförmedlingen istället. Vi pratade om framtiden och vad som skulle hända nu. Jag ska få en jobbcoach. Efter AMS-mötet gick jag in i centrum och köpte en väska för att muntra upp mig själv lite. Najs va?


Hälsade på Annie på jobbet också och frågade vad hon önskade sig i 20årspresent (hon fyller ju år snart - 21st of February). Hon visste inte. Hoppas hon kommer på det snart så man kan planera. :)

Åkte förbi Konsum och köpte lite förnödenheter till hemmet. Mamma var hemma sjuk idag så jag köpte en Hemmets veckotidning till henne och passade samtidigt på att sno åt mig en SOLO till mig själv. När jag kom hem läste jag tidningen, och kom fram till några sidor om tjejer som hade haft komplex för olika saker. Här är en av dem:

Petra, 22, har haft komplex för sin längd: "Idag har jag på mig vilka skor jag vill"

Kan ni gissa hur lång den här tjejen är?... Jag kan inte hålla mig tills ni gissat klart, hon är 176cm lång. Va FAAN är det för längd?!?!?! Det är ju ingenting alls!! "Alla mina tjejkompisar var huvudet kortare än jag och jag kunde inte ha klackar för då blev jag två huvuden längre istället." Men grattis. DU! Kom och lev mitt liv som över en och åttio och sen kan du gå tillbaka och försöka klaga om du vill!! Det är fy skam på SOLO som ens publicerar historien om den åh-så-stackars-långa-Petra som har fått stå ut med sin längd i alla dessa år! När tidningen sträcker sig till så pass många unga tjejer som säkert är över 180cm tycker inte jag att man ska låta en tjej på ynka en och sjuttiosex vara med i samband med längdkomplex! "Idag har jag på mig vilka skor jag vill och ingen stirrar på mig för att jag kanske är 180cm lång när jag bär dem." Det kanske är för att 180cm inte är något speciellt, ever thought about that? Tänk dig då hur det känns att vara jag, som blir 197cm lång i mina högsta klackar på 13cm! Bryr jag mig? Nej! Men jag tycker det är oförskämt, opassande och mycket ogenomtänkt att sätta in en en-och-sjuttiosex-tjej i ett komplex-reportage när det finns så många tjejer som faktiskt är långa, som har haft komplex och som de skulle kunna skriva om istället!

INTE okej! Inte någonstans! SKÄMS!!!
Japp, så upprörd är jag faktiskt, helt ärligt, över den artikeln.

På kvällen åkte jag ner och mötte Malin vid ICA i Norrviken där vi köpte svull (läs: lantchips). Sen åkte vi hem till henne och chillade ett tag innan Nea kom... och sen började vårt SATC-maraton! Tror vi hann titta på ungefär sju avsnitt innan vi blev alldeles för trötta. Jag älskar verkligen att hänga med mina två lantchips-musketörskor! Jag skjutsade hem Nea och innan hon gick ur bilen satt vi och spelade luftgitarr och sjöng med för fulla muggar till The Kooks, Razorlight och Arctic Monkeys.

På hemvägen lyssnade jag på Coldplay - Violet hill, vilket förstärkte känslorna från drömmen inatt ytterligare. Blandade känslor.

Nu ska jag ta och gå och lägga mig.
Gonatt, zötysar!

2 kommentarer: