KBT - Modul 1

Hej.

Jag har nu, officiellt, påbörjat min KBT-behandling för paniksyndrom. Modul 1 bestod av ca 20 A4 med fakta om ångest och panikattacker och till sist en övning som man skulle göra. En hyperventileringsövning. Man skulle stå rakt upp med armarna vid sidorna och hyperventilera (som om man precis sprungit en längre sträcka) i 90 sekunder. När jag var liten brukade jag och mina kompisar sätta oss med huvudet mellan benen och andas ett tag för att sedan ställa oss upp, skrattandes, bara för att få känna av den där konstiga vimmelkantiga känslan. Ärligt talat trodde jag först inte att någonting skulle hända, jag brukar ju bli väldigt andfådd när jag är ute och springer i vanliga fall, så det här skulle väl inte vara några problem, right? Wrong! Efter 20 sekunders hyperventilering började jag känna av paniken och den växte sig bara starkare. Jag tittade mig i spegeln och kunde inte fatta att det var jag som stod där. Jag fick svårt att andas och fortsatte hyperventilera av mig själv, utan att jag ens tänkte på det. Mina händer blev iskalla och jag mådde illa, jag ville bara därifrån, krypa in i ett hörn med armarna om knäna och gråta. Vilket jag sedan gjorde när 90 sekunder hade gått. Jag satte mig på mattan i hörnet mellan soffan och soffbordet och började gråta. Kändes som att jag inte kunde sluta. Så jag ringde mamma och hon lyckades lugna ner mig lite. Vi började prata om annat. Egentligen tror jag att jag hade behövt stanna i panikkänslan längre, helt själv, men jag klarade det verkligen inte. Jag var tvungen att veta att jag existerade. Nu när jag gjort modul 1 har jag lite ångest över modul 2. Är det såhär det kommer vara, att jag kommer tvinga mig till att må såhär dåligt, om och om igen, i tolv veckors tid? Men jag måste. Jag vill inte fortsätta ha panikattacker, jag måste bli av med det här!

Önska mig lycka till.