Lyckat, Frida

Imorse vaknade jag runt halv 4... för att jag var törstig. Värt. Jobbade 7:00-15:30 och sen stack jag hem och sov! Jag tog en eftermiddagslur och det var så sjukt skönt! Känner mig som en femåring haha! I alla fall, jag vaknade en halvtimme innan jag var tvungen att springa till bussen som skulle ta mig till dansen. Satte inte på mig klockan eftersom jag ändå tar av mig den när jag dansar och dessutom har man ju klocka på mobilen. Stoppade i mig en macka, slängde på mig kläder, tog mina grejer och drog... men bussen var för tidig... så jag missade den. Och mobilen dog så jag satte den på laddning. Och glömde sätta på mig klockan igen. Jag tänkte att jag kunde ta bilen istället... men när jag satte mig i bilen upptäckte jag att jag var tvungen att tanka! Desperat försöker jag ta reda på hur mycket tid jag har på mig, men klockan i bilen hade ställt om sig... inget armbandsur, ingen bilklocka, ingen mobil. Aja, tänkte jag, det går säkert bra ändå, jag måste ju i alla fall, uppskattningsvis, ha 20 minuter på mig. När jag börjar leta runt i bilen efter GPS:en som jag måste ha för att hitta till Ackis... så är den inte där. Fan. Fan, fan, fan. Jag sket i allt, tankade och åkte iväg bara. Kände som tur var igen när jag väl kom dit och hittade en p-plats 50m från entrén. Sprang in och körde direkt. Jag var DÖD i benen och hade noll balans. Jag stapplade runt i mina klackar och kände mig som en giraff utan någon som helst koordinationsförmåga... men men...

Summan av kardemumman är att jag har insett att man inte ska ge upp efter en eller två små motgångar. Ingen klocka? Äh, det fixar sig! Ingen bensin? Det är ju bara att tanka! Ingen GPS? Gå på känsla! Haha, det var en spännande kväll och hur sjukt skönt som helst var det att sen ställa sig i duschen, krypa ner i myskläder i soffan under ludd-filten och titta på teve. :) Bra dag!

Puss hej!