Kaskadventilation

Måste få skriva av mig, är så jävla nere så jag sitter och gråter här hemma i soffan. Är antagligen bara dumma hormoner som snackar, men i alla fall.

Känns inte som att någon vill veta av mig. Jävla skitdag som jag hade planerat så bra för att jag är ledig. Skulle träffa kompisar, sola, springa, för en gång skull faktiskt LAGA mat, få en massa ärenden uträttade m.m. Jag blev bestulen i lördags när jag var på Rocks. Mitt kontokort, mitt körkort och ca 200kr i kontanter. Nu måste jag släpa med mig mitt pass vart jag än går, och det går ut nästa månad. Mitt kontokort kommer om fyra till sex arbetsdagar - vilket betyder att jag inte kan betala mina räkningar i tid. Mitt förråd som har möglat ihop har jag tömt för att de ska fixa det, men jag fick aldrig något svar på hur lång tid det skulle ta. Tills dess att de är klara står ALLT uppe i lägenheten och skräpar och tar upp plats. Fucking jävla skitdag.

I söndags gick jag och mamma på bio. Vi såg Bridesmaids. Någon mer än jag som trodde att det skulle vara en superrolig komedi med asgarv varannan sekund? Just det. Den var så sorglig att jag höll på att deppa ihop totalt. När bion var slut satt jag bara tyst ett tag och tänkte. Fy fan, vilken film. Jag orkade inte resa mig ur stolen, det kändes som att jag likagärna kunde hoppa från en bro. Vad fanns det för mening med mitt liv? Jag fuckar upp varenda relation jag nånsin varit i. Sen ber jag om att få dem tillbaka. Det är ju jag som förstör för mig själv - jag är en attention whore. Jag kräver att alla ska ge mig uppmärksamhet, hela tiden, annars känns det inte som att jag existerar. Om det bara är jag... då vet jag inte om jag lever. Visst är jag väldigt självständig och klarar mig själv, men så beroende som jag faktiskt är av folk trodde jag aldrig att jag skulle inse såhär sent i livet. Jag känner mig tragisk och patetisk och inte alls som den starka kvinna jag trodde jag var.

Mamma slutar jobbet snart, och ja, allt är typ bra mellan oss nu. Jag ska sticka till Norrviken så kommer hon och hämtar upp mig och sen sticker vi till Hi-Sport och kolla springskor. Synd bara att de ska vara så jävla fula hela bunten och kosta 1500 spänn. Det tar emot att betala 1500 för ett par skor som är fula som stryk och som jag ändå bara använder när jag springer. Jag menar, det är väl inte så dumt med vanliga - snygga - sneakers... eller?

Oj, känner att det var längesen jag skrev. Måste börja ventilera lite mer. Det känns bra.

Och också; jävla skitstövlar som jag faller för hela tiden. Varför?! Dumma dumma hjärna, dumma dumma hjärta. Inget av dem klarar ju av att förklara för mig varför jag gillar dessa killar. Jag ger, de tar, jag ger, de tar, jag ger, de tar och sen drar de. Jag vågar inte lita på någon. Kan inte öppna mig för nya människor. Jag utgår alltid ifrån att det bara är "nåt kul" som de är ute efter. Sen när det uppdagas att de faktiskt vill ha nåt mer i slutändan blir jag rädd och sticker hellre därifrån än stannar kvar och ser vad som händer. Det är på något sätt mycket mycket lättare att vara på samma sida och bara "ha kul". För I've been there, done that och jag vet hur man gör. Men förhållanden... äeh, jag vetefan...

Hasta luego,
Frida