Läs om min olycka

Ännu en fredagskväll som inte blev som jag hade tänkt mig... men det är inte det jag ska skriva om. Jag ska skriva om hur den inte alls blev som jag hade tänkt mig efter att allt ändå gått åt skogen.

Klockan var ungefär halv 10. Jag var riktigt besviken. Igen. Jag var trött och less och förbannad och ringde mamma som var ute på landet. Vi pratade och hon sa att att jag skulle sätta mig i bilen och köra upp till landet så kunde vi ha myskväll. Det gjorde jag. Jag slängde ner pyjamas och en film i en påse, slängde in den i baksätet och satte mig i bilen, men "INGET OLJETRYCK, STANNA OMGÅENDE"-lampan lyste och jag var tvungen att fylla på motorolja. När jag hade gjort det sa jag hejdå till pappa och stack iväg. Jag kom bara till Vallentuna så började lampan lysa igen. Svängde in på en mack och köpte motorolja för 135 spänn, fyllde på hela och kollade oljestickan. Jo, det skulle finnas olja i burken nu. Körde vidare, men kom inte särskilt långt förrän den ilskna röda lampan lös igen. Jag stannade i Karby, mitt i natten, och ringde mamma. "Hej, jag är i typ Karby nu, men oljelampan lyser fortfarande!" "Jaha, men lyser den hela tiden då eller..." "Nä, asså, den blinkar jättemycket och typ hackar fram och tillbaka, ska jag fortsätta köra?... Hallå?" Mobilen hade dött. Och Karby var lika dött som min mobil - inte en människa någonstans! Jag var fast mitt ute i ingenstans med både en bil och en mobil som inte fungerade. Vad gör man i såna här situationer? Som tur var, efter 10 minuters väntan, såg jag en bil köra förbi vid ICA och jag sprang som en galning fram mot den med gråten i halsen och han stannade! Han såg att jag var ledsen och jag fick fram att jag ville låna hans mobil och det fick jag också. Jag ringde mamma och sa att jag var fast vid ICA i Karby och att jag inte visste vad jag skulle göra. Hon sa att hon skulle ringa pappa så fick han hämta mig. Jag ville inte bli hämtad, jag ville ut till landet. Jag satte mig vid bilen och väntade på att pappa skulle komma. Då kommer två killar ~20 år fram till mig. Den ena började prata med mig.

- Hej, hur är det?

- Mm, sådär...

- Är du packad?

- Näe, inte det minsta.

- Är du ledsen? (DUH!)

- Aa...

- Men vad är det dårå?

- Mobilen har dött, bilen vill inte fungera och en hel hög andra saker har gått fel ikväll...

- Usch då, det låter inte kul... och du tycker säkert att du är mitt ute på landet nu eller hur haha?

- Haha, jaa, ungefär...

- Haha ... men jag jobbar på Mekonomen, jag kanske kan hjälpa dig!

Han satte sig i bilen och kollade. Såklart lyste inte lampan då.

- Det verkar inte vara nåt allvarligt fel på den.

- Ja, men sen när jag åker så början lampan lysa...

- Vart ska du nånstans då?

- Till landet, Norrtälje.

- Åh fan... vart bor du då?

- ... Sollentuna.

- ... Vart ligger det?

- Utanför Stockholm?

- Hahahaha! Du tror verkligen att du är rätt ute i skogen nu hahaha?

- Men... ja? Eller vad haha?

- Jadu, 20 minute med buss härifrån så är man inne i stan haha!

- Jaha... haha, okej. *känner mig lite blåst*

De fortsatte prata med mig om allt möjligt och höll mig sällskap. En bil körde in på parkeringen och de två killarna gick dit. Sen gick en kille från klungan av människor fram till mig och typ raggade haha.

- Tja, vad har hänt?

- Jadu, bilen funkar inte.

- Nähä... synd! Var har hänt då?

- Den säger att den inte har nån motorlja, fast jag precis fyllt på en hel liter och jag vill inte att motorn ska skära mitt ute på motorvägen så jag blir ståendes där utan mobil eller nånting.

- Oj då... hur vet du att motorn kommer skära?

- Det hörs...

- Aha... du verkar kunna mycket om motorer, coolt!

- Eehm, jah... (för jag kan ju så mycket om motorer egentligen...)

Sen kom killen som hjälpte mig med bilen fram också och de båda upptäckte att jag hade en Marabou Apelsinkrokant i baksätet.

- Åh, shit! Värsta feta chokladkakan du har i baksätet! Får man smaka?

- Haha, ja kan ni väl få... men säg inget till de andra, de kanske bli avis då haha.

- Jaadå haha!

De fick lite choklad och sen var de tvungna att sticka till bussen... och fem minuter efter att de hade stuckit kom pappa. Vi tänkte först byta bil eftersom det var längre ut till landet än hem... men pappa kom på att Astron hade dåligt batteri, så det skulle säkert gå lika bra att köra Volvon i alla fall. Pappa fyllde på lite motorolja till och sa att jag borde ignorera lampan och bara köra. Jag fick hans mobil med mig så jag kunde ringa mamma ifall bilen skulle stanna. Jag körde iväg och hann inte mer än några kilometer på E18 innan lampan började blinka och ha sig. Det var bäckmörkt ute och jag var helt själv på vägen och lyssnade på Owl City - Ocean eyes. När vägen lutade lite uppåt hackade bilen till och gick från 100km/h till ca 70km/h. Jag försökte gasa, men det tog inte. När jag kom upp på kullen och skulle åka neråt kom jag upp i 100km/h igen. Så höll den på hela vägen ut till landet. Jag klarade mig dit i alla fall. Jag var så rädd att bilen skulle stänga av mitt på E18 eller att jag inte skulle hitta eller känna igen mig för att det var så mörkt... men mest av allt var jag rädd för att det skulle komma en älg gåendes rakt över vägen. Det enda jag såg var en räv vid vägkanten och ett par rådjur som hann skutta över innan jag kom farandes. Men andan i halsen hade jag hela vägen ut och när jag till slut kom in i värmen stapplade jag bara i säng hos mamma och hon kramade om mig tills jag somnade.

En mycket händelserik fredag. Ja, vad säger man...

Just my luck.