torsdag, februari 25

Usch, så jävla trött jag är på dessa effin humörsvängningar! Nu är jag deppig igen.

Nu ska jag sova.
Imorgon kommer min facebook-flickvän hit och hänger tills jag sticker till jobbet på eftermiddagen.

För bara några dagar sen upptäckte jag att jag gillade Melissa Horn.
Nu är hon typ det enda jag lyssnar på på Spotify.

Och en sak till, innan jag somnar... jag får panik. Vad är mitt mål i livet? Vad vill jag bli? Vilka vägar hade jag tänkt ta för att nå dit jag vill? Hur ser mina framtidsplaner ut? Ska jag plugga? Ska jag jobba? Med vad? Var? Det här är bara en liten del av det stora kaos som råder i min hjärna och i mitt hjärta just nu. Jag ringde faktiskt mamma direkt efter mötet med jobbcoachen i måndags och grät över att jag inte visste vad jag ville göra med mitt liv. Panik. På riktigt.

Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut

1 kommentar:

Lovisa sa...

Ja.... alltsa det ar ju svart det dara. Jag haller pa och tittar nu pa vad jag vill plugga nar jag kommer till Sverige igen. Kanske sprakvetarprogrammet i uppsala. Men vad jag vill bli efter det har jg ingen aning om.
Det galler nog bara att prova sig lite fram om man inte vet. Och gora det som kanns bra. Just nu kanns det bra att vara har i ett ar till, men jag har ingen "plan".
Fransmannen vi jobbar med kom ju till Honduras som 29-aring. Innan dess jobbade han 8 ar med att salja vitvaror och mestadels av tiden gillade han det inte. Sen kom han hit, och fastnade och har varit har nastan konstant (bara vart hemma och jobbat ihop pengar) i 7 ar nu. Han ar en san som tar det som det kommer. Man behover inte gora precis som alla andra gor, och absolut inte gora saker for att tillfredsstalla nan annan. Maste du valja vad du vill bli just nu? Gor det som kanns kul/bra/ratt nu och se vart det leder.